Tänkvärt jag läst: Om betydelsen av ordet "nej"!
On the importance of "no"! .................................  ..................................
Perhaps he is right: there are abandoned children, massacred civilians, innocent people in jail, lonely old people, drunkards in the gutter, crazy men wielding power. But then perhaps he is quite wrong: the Warriors of Light exist, and they never accept what is unacceptable. The most important words in any language are small words. "Yes," for example. Love. God. These are words that are easy to utter, and they fill in empty spaces in our world. However, there is one word - also a small one - that we find difficult to say: "No". And we see ourselves as generous, understanding, and polite. Because "no" is considered to be cursed, egoistic, not at all spiritual. We have to be careful here. There are moments when we say "yes" to others and in fact are saying "no" to ourselves. All the great men and women in the world have been people who, rather than say "yes", said a very big NO to everything that did not fit their ideal of bounty and growth. Warriors of Light recognize one another just by looking. They are in the world, they are part of the world, and they were sent to the world without provisions or sandals. Often they are cowards. They do not always act properly. Warriors of Light suffer for trivial things, worry about petty matters, and feel incapable of growing. Occasionally Warriors of Light feel they are unfit for any blessing or miracle. Warriors of Light frequently ask what they are doing here. Many times they feel that their life has no meaning. That is why they are Warriors of Light. Because they make mistakes. Because they ask. Because they continue to look for a meaning. But above all because they have the capacity to say "no" when they are faced with things they cannot accept. We may often be called intolerant, but it is important to open up and fight against everything and all circumstances if we see injustice or cruelty. No-one can admit that, after all is said and done, Hitler set a pattern that can be repeated because people are incapable of protesting. And to reinforce this fight, let us not forget the words of John Bunyan, author of the classic "Pilgrim's Progress": "For all that I have suffered, I do not regret the problems that I have faced - because they are what brought me to where I wanted to arrive. Now that I am close to death, all that I have is this sword, and I hand it over to whoever wants to follow their pilgrimage. "I carry with me all the marks and scars of the combats - they are the witnesses of what I have lived through, and the rewards for what I have conquered. It is these cherished marks and scars that will open for me the gates of Heaven. "There was a time when I was always hearing stories of bravery. There was a time when I lived only because I needed to live. But now I live because I am a warrior, and because one day I want to be in the company of Him in whose name I have fought so hard." So scars are necessary when we fight against Absolute Evil, or when we have to say "no" to all those who, sometimes with the best of intentions, try to impede our journey towards dreams. |
Insändare SvD 14/3 2008
I dagens Synpunkt (13/3) fann jag ett inlägg för waterboarding och som stöder USA:s Presidents försvar för waterbordning och annat som i andra delar av världen klassas som tortyr...
Skribenten Thomas Ek skrev där att waterboarding, som innebär att den som utsätts för det upplever att han/hon håller på att dränkas, kan behöva användas för att försvara demokratier mot exempelvis terrorism. Samma sak säger USA:s president, som försvarar waterboarding och liknande metoder, med att man fått värdefull in formation om planerade terrordåd genom användningen av dessa s.k. specialmetoder... Specialmetoder som i själva verket är tortyr, även om Thomas Ek och George Bush försöker påskina att det inte är det. Waterboarding är skenavrättning och skenavrättning är alltid tortyr, som ger själsliga sår, även om inga fysiska sår åsamkas.
Det finns mycket att anföra mot använding av tortyr. Svd:s kolumnist Cordelia Edvardson brukar anföra att civiliserade stater inte använder detta... Att det strider mot människorvärdet. Det håller jag helt med om. Men det finns praktiska anledningar till att tortyr förbjudits. Och dessa praktiska anledningar berörs inte lika ofta i debatten.
Användning av tortyr för med sig ett problem... Att man får oerhört mycket falsk information. Det är inte så enkelt som att man tar torterar en mistänkt och får honom eller henne att avslöja det denne vet om brott... I alla polisiära eller militära fall förhör man en massa människor. Så måste man även göra om man använder nåt så vidrigt som tortyr. Så man förhör oskyldiga och folk som måhända är skyldiga men som inte vet allt om det torterarna vill ha upplysningar. Kombinerat med det faktum att få människor står ut med att bli torterade gör detta att falska uppgifter "avslöjas"... Oskyldiga som inte vet ett skvatt torteras och anger sina grannar och släktingar för påhittade saker; saker som de torterade tror överrensstämmer med det torteraren vill höra av dem. Småbrottslingar avslöjar "stora" saker, som de tror torteraren vill höra. Allt för att få stopp på plågorna.
Så fick Stalins torterare en hel nation att i praktiken avslöja varandra... Miljontals sattes i fängelse i Sovjet grundat på angivelser som tagits fram vid tortyr... Oftast folk som var totalt ovetande och oskyldiga. Inte så konstigt att Stalin såg trotskister och kapitalister bakom varje hörn när hundratusentals torterade sa just detta för att få stopp på tortyren. Så tortyr är inte bara omänskligt, utan också en usel metod att få fram uppgifter på.
Med tanke på den s.k. "underrättelsekatastrofen" i USA och CIA innan elfte september, bör man ställa frågan om inte användning av tortyr kan ha varit en del av orsaken till att USA gjorde så många missar i och kring elfte september. USA har nämligen använt tortyrliknande metoder även före elfte september. Om någon tvekar om detta är det bara att studera offentliga uppgifter om hur marinkåren utbildas eller vad som lärs ut vid officershögskolorna i USA.
USA trodde att Saddam tillverkade atomvapen så sent som 2001/2002. Detta visade sig vara helt fel. Min fråga är om inte tortyr kan ha använts då man förhört irakier på 90-talet och början av 2000-talet och att de torterade i ren desperation sa vad torteraren förväntade sig vilja höra för att slippa tortyren, dvs att Saddam byggde kärnvapen? På samma sätt undrar jag hur USA kunde missa själva attentatet mot World Trade Center (utfört av flera av deras gamla allierade från de gerillor de stödde i afghanistan under 80-talet). Hur kunde man tro att Saddam och Osama Bin ladin samarbetade? Eller att Iran stödde de som i själva verket var deras ärkefiender som de krigat mot så ofta: nämligen talibanerna?
En massa frågetecken kvarstår. Kan det vara så enkelt att tortyr låg bakom en del av den falska eller felaktiga information USA fick under det s.k. underrättelsemisslyckandet vid sekelskiftet?
Hur som helst är tortyr förkastligt ur människovärdessynvinkel och det är en totalt osäker metod att få underrättelser och uppgifter på.
/Torbjörn Jerlerup, Björnlunda
Bamse och "snällismens" misslyckande!
Martin Luther King återkom ofta till det temat. Det stora problemet är inte de intoleranta Klu Klux Klan medlemmarna och rasisterna, sa han ofta, utan de övertoleranta liberalerna som gång på gång ger rasisterna fritt spelrum genom att "tolerera" och acceptera rasisterna som jämbördiga med Kings medborgarrättsrörelse.
Jag har funderat lite över detta idag, och framför allt funderat över Bamse, världens starkaste och snällaste björn... Bamse synliggör på ett sätt den svenska vinkeln av detta problem.
Det finns bovar i Bamses värld, det vet alla ni som läste den som liten eller som har barn och läser den för dem idag. Krösus Sork och hans fixarsorkar. Sorkpiraterna och Kapten Sabel-sork. Bovarna i Tuffa Tuffingars Förening, som Kapten Buster och hans pirater, Smocke och Knocke, och vargarna. Ruskibald Rödskägg!
Bamses strategi mot dessa ruskingar är att vara snäll mot dem. Snällheten vinner. Hur ofta slutar inte ett hemskt äventyr när någon varg nästan dödat Bamse med att samma person som nästan dödade honom sitter och fikar farmors tårta eller pannkakor med bamsegänget... Och piraterna kan ha kört över Bamsegängets båt, Viktoria, för att bara två sidor senare få ta del av skatten gänget hittar på en öde ö.
Men hur lyckad är denna bamse-snällhet egentligen, handen på hjärtat? Krösus Sork försvinner inte, han tillåts förstöra människors liv gång på gång trots at bamse skulle kunna sätta P för honom.. Tuffa Tuffingars klubb fortsätter att härja fritt och Sjörövarna rövar... Med jämna mellanrum drar bovarna över Bamses dal, härjar och sprider elände. Och Bamse får gång på gång rycka ut för att rädda dalen från någon katastrof.
Så, trots all sin snällhet, misslyckas Bamse. Det är tragedin med Bamse. Hans metod att vara snäll och god mot alla, inklusive skurkarna, leder bara till att de aldrig stoppas. Så kan de härja fritt år efter år efter år. Kidnappa Michelina. Kidnappa Burre så föräldrarna blir superledsna och oroliga. Råna Mor Cillas leksaksaffär gång på gång på gång (säger inte facket nej till den galna snällheten nån gång i Bamses värld så de anställda i den affären, och i den likaledes ofta drabbade godisaffären, kan slippa stressen från alla rån??).
I samhället i stort ser jag ofta tecken på snällhetens misslyckande. Man ska vara snäll mot alla, tolererera allt, och man gör det... Och resultatet blir i bästa fall en utslätad soppa, i värsta fall att de som vill skada kan härja fritt, skyddade av de övertolerantas snällhet!
Misstolka mig inte. Bamsetidningarna är bra läsning för barn. Jag läser dem ofta för mina små... Men det är en saga! Försök inte bygga samhället på sagor allena!!
Om man försöker bygga ett samhälle och grunda det på sagor, då blir det ofta fel.
Min omedelbara omgivning har också sin dal, som med dalen med de höga kullarna, där Bamse och hans vänner bor...Och jag tänker på en del av de skepnader jag mött på min vandring genom denna dal... Och jag förundras, precis som i sagan, över en del konstigheter och mörkerfigurer, som existerar i denna fridsamma dal... Och över allt skvaller och konstigheter man kan stöta på...
Kan det vara att verklighetens Bamsar, med sin överdrivna "snällhet" och tolerans, är oraken till att verklighetens Knockar, Smockar, Bankrånar-Bissar, Hia-Hiahäxor, Busifer, Reinard rävar, Ruskibald Rödskägg, Kofots-Karlsson, Frippar och Klante Vargar, kan härja fritt i dalen gång, på gång, på gång, på gång, på gång, på gång, på gång...
Kort och gott...
När ska Bamse kräva hyfs och mänsklighet och sluta upp med att vara så förbaskat snäll och tolerant?
Torbjörn