Bortom gott och ont...
Jag vet redan att jag är pervers och har funnit tillräckligt bevis för detta... men... Ibland överraskar jag mig själv.
Det intensiva läsande av Nietzsche och de funderingar har lett till att jag har en mycket fruktbar period just nu när jag kläcker många nya idéer.
Men visst är jag paradoxal. Nietzsche är ateismens valde banerförare, nihilisten, gudsförnekaren, hädaren som filosoferade med hammaren. Och få författare har gett mig så många Gudsupplevelser som han, få har bidragit till att utveckla min tro och min syn på Gud! Och detta därför att jag HELT HÅLLER MED OM HONOM I SÅ MYCKET. Perverst? Visst! Jag sa ju att jag är pervers!
På nåt sätt tror jag ändå att både Gud och Nietzsche ler gott åt denna peradox och ser det intressanta i den! För för övrigt var det ju människorna "som dödat Gud" som Nietzsche försökte komma åt, det vill säga de som lett och styrt religionerna. Och något säger mig att Nietzsche i själva verket har en anhängare i Gud. Som bekant tror jag inte att Gud är så religiös. Hur som helst prisar nog Gud de sanningar en ateist har att komma med också!
Inspirerad av kristen mystik som jag är har jag länge strävat efter motsatsernas förenande. Jag har till exempel, som jag skrev igår, insett att mörker är en förutsättning för att man ska kunna se ljus överhuvudtaget. Från ett lustperspektiv skulle man kunna beskriva detta som att olust är en förutsättning för lust, lidande en förutsättning för njutande.
Nietzsche beskriver detta bra i "Den glada vetenskapen":
"What if pleasure and displeasure were so tied together that whoever wanted to have as much as possible of one must also have as much as possible of the other - that whoever wanted to learn how to 'jubilate up to the heavens' would also have to be prepared for 'depression unto death'...
To this day you have the choice: either as little displeasure as possible, painlesness in brief... or as much displeasure as possible... If you decide for the former and desire to diminish and lower the level of human pain, you also have to diminish and lower the level of their capacity for joy".
Alltså...
Man kan önska saker ogjorda. Men varför ska man det? Om man ändrar det minsta i ens förflutna ändras ju allt i det man har idag.
Jag har varit mobbad. Jag har gjort misstag i kärlekslivet. Jag har varit aktiv i saker jag inte vill vara aktiv i idag och som jag delvis tar avstånd från idag. Jag har lidit också. men varför ska jag beklaga detta?! Min pappa var ett svin till hustrumisshandlare. Visst! men varför ska jag bara se det negativa i det och honom.
En vän till mig, för övrigt den kontroversielle jn, sa en gång till mig när jag satt vid hans köksbord att jag måste hitta sättet at hedra min fader. Hedra hustrumisshandlaren? Jo!
Och hur rätt hade han inte. I själva verket tänkte jag egentligen så sen ett par år tillbaka. Jag har under de senaste åren mer och mer börjat sluta se bakåt på problemen bara, slutat beklaga mig inför saker som gått fel. Istället ser jag framåt och om jag ser bakåt ser jag på det som varit med tacksamhet. För om det minsta av det som skett hade ändrats hade jag inte varit den jag är idag. Det absolut sista steget i denna utveckling var det jn sa, så logiskt, så rätt! Den yttersta konsekvensen av min filosofi och tro: hedra och tacka min pappa för att han var den han var.
Karma, med andra ord!
Men hur hedrar man ett svin? Bra fråga.
Inte genom att bli som honom. Inte genom att säga att han gjorde rätt, för det gjorde han fan i mig inte! Utan genom att inse att jag har lärt mig av prövningarna, och utvecklats. Och jag kan utvecklas ännu mer om jag medvetandegör prövningarnas påverkan på mig!
Och genom att se resultaten!
Genom att till exempel se att jag inte hade känt och haft de tre underbara barn jag idag har del i idag om inte HELA mitt livs historia före 2004 hade sett ut EXAKT som det gör idag. Hade det minsta ändrats. Hade jag köpt en grillkorv istället för en kokt korv i korvmojjen i Järfälla 1980 hade ALLT sett annorlunda ut. Inte bara för mig utan för andra... (*tänker på de personer som mötts delvis på grund av mig. På barn som fötts av de mötena. På politiska kampanjer som drivits och saker som debatterats i stort, som inte hade varit som de är om någon jag köpt en annan korv...*)
Skämtar jag? Nej! Tänk bara vad som skett om exempelvis Hitlers pappa och mamma inte hade träffats! Eler om Napoleon som barn råkat halka bli fascinerad av bönder och blivit bonde... Tänk om den soldat som inspirerade honom att bli soldat (sant) hade valt en annan väg den dagen?
Det ligger en paradox här i att lidanden existerar: att även det minsta och kortaste möte mellan mänuiskor förändrar världshistorien! Inget kommer att se likadant ut på jorden om 200 år om du stannar och säger hej till X eller ler när du får pengar av expediten, som om du inte hade gjort så. Och då menar jag INGET! Så inflätade är människors handlingar i varandra, små som stora, över tid och rum!
Så är det för var och en individ, liksom för mänskligheten. Det är därför det är så fåfängt att ångra något man gjort. varför skulle jag ångra och deppa över lidanden (t.ex) och liknande när varje minsta lidande varit avgörande i att jag är den jag är idag. hade en enda pytteliten sak ändrats i mitt förflutna, ex. när jag var tio år, hade jag, som sagt, inte haft del i de tre underbara barn jag nu har del i.
(Samma gäller för mänskligeheten anser jag, appropå teodicé problemet! Ondskan och lidande som nödvändig kraft utan vilket inget framsteg eller själslig eller andlig upptäckt kan ske! Mörkret som av nödväbdighet måste finnas för att man ska kunna se ljus. Olusten och smärtan som är en förutsättning för att man ska få, och kunna uppleva, njutningar och välbefinnanden...)
Så varför ska man klaga. Ok, det finns ringa tröst i detta hos en mäniska som bara ser natsvart på tillvaron. det ska medges. men kan man se en aning ljus i tillvaron och känna tacksamhet över en del av de personer man har kring sig, och en viss glädje över att man är den man är, då kan man börja se att lidandena också haft en viktig roll i att skapa all den glädje man käner.
Och kan man börja leva utan ångest för det som varit och se bakåt på även det svåraste man varit med om med glädje, då har man en större kapacitet att göra sin framtid rik och fin.
Lidanden är nödvändiga för själens och andens utveckling, för jaget. Utan motgångar - ingen mänsklighet. Inga stora känslor. Inget liv!
Själens dunkla natt... Bara genom att dyka ner i mörkret kan man få kraften att sträva upp i ljuset. Mörkret som det största och intensivaste ljuset. Vägen till Gud!
Och till själen...
Så Nietzsche har rätt. Ett liv som går ut på att minimera och undfly motgångar, prövningar och smärta, blir ett liv med mindre glädje, djup och lycka... och njutningar! Via Dolorosa: prövningarnas och smärtans väg, den enda vägen, bortom gott och ont!
Bortom gott och ont ... Där det goda du varit med om och det onda du varit med om smälter samman och formar dig, ditt jag!
Bortom gott och ont, på det moln när Nietzsche och Gud tar varanfra i hand och drar småfräcka skämt om kyrkor och institutioners dårskap...
/Torbjörn
Det intensiva läsande av Nietzsche och de funderingar har lett till att jag har en mycket fruktbar period just nu när jag kläcker många nya idéer.
Men visst är jag paradoxal. Nietzsche är ateismens valde banerförare, nihilisten, gudsförnekaren, hädaren som filosoferade med hammaren. Och få författare har gett mig så många Gudsupplevelser som han, få har bidragit till att utveckla min tro och min syn på Gud! Och detta därför att jag HELT HÅLLER MED OM HONOM I SÅ MYCKET. Perverst? Visst! Jag sa ju att jag är pervers!
På nåt sätt tror jag ändå att både Gud och Nietzsche ler gott åt denna peradox och ser det intressanta i den! För för övrigt var det ju människorna "som dödat Gud" som Nietzsche försökte komma åt, det vill säga de som lett och styrt religionerna. Och något säger mig att Nietzsche i själva verket har en anhängare i Gud. Som bekant tror jag inte att Gud är så religiös. Hur som helst prisar nog Gud de sanningar en ateist har att komma med också!
Inspirerad av kristen mystik som jag är har jag länge strävat efter motsatsernas förenande. Jag har till exempel, som jag skrev igår, insett att mörker är en förutsättning för att man ska kunna se ljus överhuvudtaget. Från ett lustperspektiv skulle man kunna beskriva detta som att olust är en förutsättning för lust, lidande en förutsättning för njutande.
Nietzsche beskriver detta bra i "Den glada vetenskapen":
"What if pleasure and displeasure were so tied together that whoever wanted to have as much as possible of one must also have as much as possible of the other - that whoever wanted to learn how to 'jubilate up to the heavens' would also have to be prepared for 'depression unto death'...
To this day you have the choice: either as little displeasure as possible, painlesness in brief... or as much displeasure as possible... If you decide for the former and desire to diminish and lower the level of human pain, you also have to diminish and lower the level of their capacity for joy".
Alltså...
Man kan önska saker ogjorda. Men varför ska man det? Om man ändrar det minsta i ens förflutna ändras ju allt i det man har idag.
Jag har varit mobbad. Jag har gjort misstag i kärlekslivet. Jag har varit aktiv i saker jag inte vill vara aktiv i idag och som jag delvis tar avstånd från idag. Jag har lidit också. men varför ska jag beklaga detta?! Min pappa var ett svin till hustrumisshandlare. Visst! men varför ska jag bara se det negativa i det och honom.
En vän till mig, för övrigt den kontroversielle jn, sa en gång till mig när jag satt vid hans köksbord att jag måste hitta sättet at hedra min fader. Hedra hustrumisshandlaren? Jo!
Och hur rätt hade han inte. I själva verket tänkte jag egentligen så sen ett par år tillbaka. Jag har under de senaste åren mer och mer börjat sluta se bakåt på problemen bara, slutat beklaga mig inför saker som gått fel. Istället ser jag framåt och om jag ser bakåt ser jag på det som varit med tacksamhet. För om det minsta av det som skett hade ändrats hade jag inte varit den jag är idag. Det absolut sista steget i denna utveckling var det jn sa, så logiskt, så rätt! Den yttersta konsekvensen av min filosofi och tro: hedra och tacka min pappa för att han var den han var.
Karma, med andra ord!
Men hur hedrar man ett svin? Bra fråga.
Inte genom att bli som honom. Inte genom att säga att han gjorde rätt, för det gjorde han fan i mig inte! Utan genom att inse att jag har lärt mig av prövningarna, och utvecklats. Och jag kan utvecklas ännu mer om jag medvetandegör prövningarnas påverkan på mig!
Och genom att se resultaten!
Genom att till exempel se att jag inte hade känt och haft de tre underbara barn jag idag har del i idag om inte HELA mitt livs historia före 2004 hade sett ut EXAKT som det gör idag. Hade det minsta ändrats. Hade jag köpt en grillkorv istället för en kokt korv i korvmojjen i Järfälla 1980 hade ALLT sett annorlunda ut. Inte bara för mig utan för andra... (*tänker på de personer som mötts delvis på grund av mig. På barn som fötts av de mötena. På politiska kampanjer som drivits och saker som debatterats i stort, som inte hade varit som de är om någon jag köpt en annan korv...*)
Skämtar jag? Nej! Tänk bara vad som skett om exempelvis Hitlers pappa och mamma inte hade träffats! Eler om Napoleon som barn råkat halka bli fascinerad av bönder och blivit bonde... Tänk om den soldat som inspirerade honom att bli soldat (sant) hade valt en annan väg den dagen?
Det ligger en paradox här i att lidanden existerar: att även det minsta och kortaste möte mellan mänuiskor förändrar världshistorien! Inget kommer att se likadant ut på jorden om 200 år om du stannar och säger hej till X eller ler när du får pengar av expediten, som om du inte hade gjort så. Och då menar jag INGET! Så inflätade är människors handlingar i varandra, små som stora, över tid och rum!
Så är det för var och en individ, liksom för mänskligheten. Det är därför det är så fåfängt att ångra något man gjort. varför skulle jag ångra och deppa över lidanden (t.ex) och liknande när varje minsta lidande varit avgörande i att jag är den jag är idag. hade en enda pytteliten sak ändrats i mitt förflutna, ex. när jag var tio år, hade jag, som sagt, inte haft del i de tre underbara barn jag nu har del i.
(Samma gäller för mänskligeheten anser jag, appropå teodicé problemet! Ondskan och lidande som nödvändig kraft utan vilket inget framsteg eller själslig eller andlig upptäckt kan ske! Mörkret som av nödväbdighet måste finnas för att man ska kunna se ljus. Olusten och smärtan som är en förutsättning för att man ska få, och kunna uppleva, njutningar och välbefinnanden...)
Så varför ska man klaga. Ok, det finns ringa tröst i detta hos en mäniska som bara ser natsvart på tillvaron. det ska medges. men kan man se en aning ljus i tillvaron och känna tacksamhet över en del av de personer man har kring sig, och en viss glädje över att man är den man är, då kan man börja se att lidandena också haft en viktig roll i att skapa all den glädje man käner.
Och kan man börja leva utan ångest för det som varit och se bakåt på även det svåraste man varit med om med glädje, då har man en större kapacitet att göra sin framtid rik och fin.
Lidanden är nödvändiga för själens och andens utveckling, för jaget. Utan motgångar - ingen mänsklighet. Inga stora känslor. Inget liv!
Själens dunkla natt... Bara genom att dyka ner i mörkret kan man få kraften att sträva upp i ljuset. Mörkret som det största och intensivaste ljuset. Vägen till Gud!
Och till själen...
Så Nietzsche har rätt. Ett liv som går ut på att minimera och undfly motgångar, prövningar och smärta, blir ett liv med mindre glädje, djup och lycka... och njutningar! Via Dolorosa: prövningarnas och smärtans väg, den enda vägen, bortom gott och ont!
Bortom gott och ont ... Där det goda du varit med om och det onda du varit med om smälter samman och formar dig, ditt jag!
Bortom gott och ont, på det moln när Nietzsche och Gud tar varanfra i hand och drar småfräcka skämt om kyrkor och institutioners dårskap...
/Torbjörn
Insikt
INSIKT... som kommit mer och mer med åren...
Lidande och död som en kraft som för mänskligheten framåt... Ja! hade mänskligheten gått ett steg framåt utan lidandet och döden? Theodicéproblemet i ett nötskal. Ondskans mening. Lidandets mening. Det är inte alltid så lätt att se lidandet som något positivt när man står mitt i soppan. men nu efteråt kan man se att jag inte utvecklats ett skvatt utan prövningar. Jag ångrar/hyser inte sorg inte ett uns av det som hänt mig i mit liv nu. Mobbing, min galne pappa, sorger och bekymmer lika väl som glädje: Om bara det allra minsta i det som hänt mig i min historia hade förändrats pyttelite hade jag inte varit där jag är idag. Med de underbara vänner jag har och mina älskade små barn!
Och min pappa? Svinet? Hustrumisshandlaren? Tja, hade hann funnits hade jag inte haft det goda jag har idag på gott och ont!
Lidande och död som en kraft som för mänskligheten framåt... Ja! hade mänskligheten gått ett steg framåt utan lidandet och döden? Theodicéproblemet i ett nötskal. Ondskans mening. Lidandets mening. Det är inte alltid så lätt att se lidandet som något positivt när man står mitt i soppan. men nu efteråt kan man se att jag inte utvecklats ett skvatt utan prövningar. Jag ångrar/hyser inte sorg inte ett uns av det som hänt mig i mit liv nu. Mobbing, min galne pappa, sorger och bekymmer lika väl som glädje: Om bara det allra minsta i det som hänt mig i min historia hade förändrats pyttelite hade jag inte varit där jag är idag. Med de underbara vänner jag har och mina älskade små barn!
Och min pappa? Svinet? Hustrumisshandlaren? Tja, hade hann funnits hade jag inte haft det goda jag har idag på gott och ont!
Och gåve en gud...
OCH GÅVE EN GUD I sin gudomsnyck OCH I plötsligt överdåd
åt vårt förgängliga människoliv odödlighetens nåd
- då vore mycken ängslan förbi, men all kärlek OCH skönhet jämväl,
OCH då vore icke EN skugga kvar av vår skapande själ.
OCH allt som själen ger glans OCH klang skulle mista sin trolska makt.
Det skulle brista, OCH hela vår värld skulle bli som EN ökentrakt.
OCH aldrig skulle ett gulnat blad, som virvlar TILL jorden ner,
låta oss känna att något stort OCH gripande sker.
OCH släktets trotsigt fåfängliga drift att bryta förintelsens bann
skulle aldrig driva kvinna och man att brinnande famna varann.
OCH aldrig EN dröm med sin månesnö skulle doftlösa nätter beströ,
ty själen är bara Det hos vårt liv, som vet att vi måste dö.
/Bertil Malmberg
åt vårt förgängliga människoliv odödlighetens nåd
- då vore mycken ängslan förbi, men all kärlek OCH skönhet jämväl,
OCH då vore icke EN skugga kvar av vår skapande själ.
OCH allt som själen ger glans OCH klang skulle mista sin trolska makt.
Det skulle brista, OCH hela vår värld skulle bli som EN ökentrakt.
OCH aldrig skulle ett gulnat blad, som virvlar TILL jorden ner,
låta oss känna att något stort OCH gripande sker.
OCH släktets trotsigt fåfängliga drift att bryta förintelsens bann
skulle aldrig driva kvinna och man att brinnande famna varann.
OCH aldrig EN dröm med sin månesnö skulle doftlösa nätter beströ,
ty själen är bara Det hos vårt liv, som vet att vi måste dö.
/Bertil Malmberg
Diskriminering och annat läbbigt...
Ok! Sätt dig ner bekvämt i stolen. Vässa din blyertspenna och ta på dig bästa skolelev-minen. Idag ska vi göra ett enkelt test.
* Jan Eliasson blev nyligen svensk utrikesminister. Vilka chanser skulle du anse att en rullstolsbunden färgad transa med öppet BDSM-intresse har att bli utrikesminister idag även om denne var överkvalificerad till det?
* Eller en CP-skadad, synskadad, färgad öppet lesbisk och kanske polyamorös kvinna? Vad sägs om att hon skulle bli nästa statsminister?
* Eller en dövblind, afrikansk kvinna som nästa Erikssonchef?
* Eller en öppet polyamorös, homosexuell, man med zigenarbakgrund?
Tack! Luta dig tillbaka och lägg bort pennan bäste läsare. Tack för din medverkan. Vilka känslor strömmade igenom ditt huvud när du läste det jag skrev. Troligen har du inte bara vänt dig bort med avsmak. Någorlunda öppensinnade är väl läsarna av denna blogg. Men jag är ganska säker att du vid minst ett tillfälle tänkte: "det går inte" eller "vilka möjligheter har de att tala för sig och delta i affärlivets spel eller det politiska spelet". Kanske du till och med tror att jag satt upp dessa exempel för att göra mig märkvärdig och tänker tankar som "freakshow".
Det är alltför vanligt med sådana reaktioner, upplever jag. Och vare sig du som testdeltagare vill det eller inte indikerar det att samhället har långt att gå kvar i utveckling och framsteg.
1945 fick fattiga (10% av befolkningen) rösträtt. Ungefär samtisigt, eller runt 1950, ficjk vissa grupper (zigenare) rätt till skolgång. Det var så sent som 1964 som funktionshindrade fick rätt att gå i skola och rösta och så sent som på 90-talet som de kunde använda denna rätten genom datarevolutionen och den personliga assistansen.
Sverige är inte perfekt och allas lika rätt att utveckla sin mänsklighet är ett ungt begrepp i Sverige. Det är något vi först tagit de första stegen mot under din och min livstid!
Så länge folk lider på grund av att de bara är det de är, polyamorös, funktionshindrad, invandrare, BDSM-intresserad eller vad det än må vara, finns det mycket kvar i världen, och ett land, att förbättra. Diskriminering kan vi aldrig bli av med helt men institutionell diskriminering (Ex genom statens syn på polyförhållanden, genom begränsningar för funktionshindrade, genom förbud för BDSM-aktivitet på slutna medlemsträffar typ Dekadance) går att ta bort. Och en hel del attityder kan ändras genom att förebilder, som en stat är, ändrar sin syn.
Debatten om polyrelationer, på t.ex. Darkside, har gjort mig medveten om att en hel del lider av omvärldens syn på denna typ av relation... Tyvärr...
Debatten bland funktionshindrade visar att många lider av det ständiga ältandet av att funktionshindrade är en "svag grupp", vilket bara får många av dem att känna sig svaga istället för starka.
Så länge en majoritet känner tveksamhet inför tanken att de fyra fiktiva personerna i exemplen ovan skulle kunna bli ministrar och chefer på börsföretag, har vi mycket kvar att göra i världen. När ska världen sluta se till ytan och istället skåda in i hjärta och hjärna och se till personen?
Du kan inte förändra världen ensam men världen kan inte förändras utan dig!
/Torbjörn
* Jan Eliasson blev nyligen svensk utrikesminister. Vilka chanser skulle du anse att en rullstolsbunden färgad transa med öppet BDSM-intresse har att bli utrikesminister idag även om denne var överkvalificerad till det?
* Eller en CP-skadad, synskadad, färgad öppet lesbisk och kanske polyamorös kvinna? Vad sägs om att hon skulle bli nästa statsminister?
* Eller en dövblind, afrikansk kvinna som nästa Erikssonchef?
* Eller en öppet polyamorös, homosexuell, man med zigenarbakgrund?
Tack! Luta dig tillbaka och lägg bort pennan bäste läsare. Tack för din medverkan. Vilka känslor strömmade igenom ditt huvud när du läste det jag skrev. Troligen har du inte bara vänt dig bort med avsmak. Någorlunda öppensinnade är väl läsarna av denna blogg. Men jag är ganska säker att du vid minst ett tillfälle tänkte: "det går inte" eller "vilka möjligheter har de att tala för sig och delta i affärlivets spel eller det politiska spelet". Kanske du till och med tror att jag satt upp dessa exempel för att göra mig märkvärdig och tänker tankar som "freakshow".
Det är alltför vanligt med sådana reaktioner, upplever jag. Och vare sig du som testdeltagare vill det eller inte indikerar det att samhället har långt att gå kvar i utveckling och framsteg.
1945 fick fattiga (10% av befolkningen) rösträtt. Ungefär samtisigt, eller runt 1950, ficjk vissa grupper (zigenare) rätt till skolgång. Det var så sent som 1964 som funktionshindrade fick rätt att gå i skola och rösta och så sent som på 90-talet som de kunde använda denna rätten genom datarevolutionen och den personliga assistansen.
Sverige är inte perfekt och allas lika rätt att utveckla sin mänsklighet är ett ungt begrepp i Sverige. Det är något vi först tagit de första stegen mot under din och min livstid!
Så länge folk lider på grund av att de bara är det de är, polyamorös, funktionshindrad, invandrare, BDSM-intresserad eller vad det än må vara, finns det mycket kvar i världen, och ett land, att förbättra. Diskriminering kan vi aldrig bli av med helt men institutionell diskriminering (Ex genom statens syn på polyförhållanden, genom begränsningar för funktionshindrade, genom förbud för BDSM-aktivitet på slutna medlemsträffar typ Dekadance) går att ta bort. Och en hel del attityder kan ändras genom att förebilder, som en stat är, ändrar sin syn.
Debatten om polyrelationer, på t.ex. Darkside, har gjort mig medveten om att en hel del lider av omvärldens syn på denna typ av relation... Tyvärr...
Debatten bland funktionshindrade visar att många lider av det ständiga ältandet av att funktionshindrade är en "svag grupp", vilket bara får många av dem att känna sig svaga istället för starka.
Så länge en majoritet känner tveksamhet inför tanken att de fyra fiktiva personerna i exemplen ovan skulle kunna bli ministrar och chefer på börsföretag, har vi mycket kvar att göra i världen. När ska världen sluta se till ytan och istället skåda in i hjärta och hjärna och se till personen?
Du kan inte förändra världen ensam men världen kan inte förändras utan dig!
/Torbjörn
Torbjörn - en medlare?
Personer som känner mig bra säger ibland att jag är en medlare. Ibland kan de säga att jag verkar sakna bestämda åsikter i vissa fall och att jag tänker lite egendomligt. En person har både kallat mig en medlare, skeptiker och krigare (i de fall något överskrider min gräns). Den sistnämnde har nog beskrivit mig bäst av alla.
Min livsfilosofi hämtar mycket inspiration från kristna och sufistiska mystiker. mystiker som menar att människans väg mot kunskap och insikt är ett gradvist strävande och att det finns många vägar till Gud, till den s.k. sanningen, eller till insikten. Alla människor är unika och det finns inte en människa som inte bär inom sig några värdefulla insikter och kunskaper som kan bidra till min positiva utveckling. Det är min livsfilososofi. Bara vi har ögon och öron öppna kan vi finna detta.
Och i debattforum och diskussioner är det inget tecken på någon obeslutsamhet eller mesighet från min sida att jag kan ge två diametralt olika synsätt rätt i en och samma debatt. En ateist kan ha "rätt" och ha många värdefulla insikter om religionernas korruption. En kristen om sökande, andlighet och strävanden. En liberal eller ultra liberal kan veta mycket om statens korruption och om de delar av vänsterns idévärld som är galen, medan en kommunist kan veta oerhört mycket om multinationella företags konstiga politik i U-länderna eller hur IMF och världsbanken plundrar hela kontinenter. En motståndare till tarort och runmagi kan veta mycket om missbruken av magi och andlighet idag medan en som håller på med tarot och liknande kan veta en hel del om tillvarons djupare sidor, om andlighet och det vi än inte utforskat i världen.
Världen är komplex och det är min övertygfelse att försöka uppmuntra och inspirera alla människor att utvecklas och söka dialog med meningsmotståndare, inte fördöma. och alla kan hålla en skärva av kunskap om universums skönhet och naturlagarna i sin hand. Antingen väljer vi att blunda eller är så söker vi denna vacker skärva i vår medmänniska.
Det är inte mesighet. Det är min livsfilosofi. Noggrant prövad och stött och blött i religionens konstiga värld och i politiken och journalistiken som jag varit så engagerad i under många år. Blindhet och mesighet är att inte se denna skärva av skönhet utan göra sig blind och strida om småsaker.
Det betyder inte att jag saknar gränser. Om någon börjar prata om övergrepp eller liberalism mot övergreppsförespråkare, tex aktiva nazister som vill utrota folk, pedofiler eller liknande. Då ryter Torbjörn till så det skallar i väggarna. Förutom min stenhårda gräns mot all slags övergrepp anser jag dessutom att varje människa på denna planet ska ha rätten till utbildning, bra hälsa, välstånd, till att kunna resa runt i världen om denne vil det, till kärlek, till ett meningsfullt och säkert arbete. OBS! detta ska ej ses som statens plikt att ge alla detta, till någon sorts likhet mellan alla, eller indvidens plikt att ex. utbilda sig och sköta sig, utan RÄTTEN, MÖJLIGHETEN! Alla har olika intressen och möjligheter. men rätten att KUNNA utforska något, resa, leva och bo och arbeta bra, om man vill det, ska alla ha.
Därför upprörs jag mycket av orättvisor i världen också...
Jag dundrar som moin namne, åskguden Tor, ibland om det behövs. men ytterst är min livsfilosofi att försöka lysna, att respektera, tolerera och visa en vördnad för människors livsväg och livserfarenhet.
Därför låter jag som en medlare ibland. och därför kan jag ibland ge två helt olika sidor rätt i en och samma diskussion.
Mänskligheten är vacker! Människan är vacker. Jag har lärt mig älska både människan och mänskligheten. Det finns alltför många som kan älska människor men hatar mämnskligheten och alltför många politiker och religiösa som säger sig älska mänskligheten men som i sitt hat till människans fria val i praktiken hatar människan.
Om ni förstår...
/Torbjörn
Min livsfilosofi hämtar mycket inspiration från kristna och sufistiska mystiker. mystiker som menar att människans väg mot kunskap och insikt är ett gradvist strävande och att det finns många vägar till Gud, till den s.k. sanningen, eller till insikten. Alla människor är unika och det finns inte en människa som inte bär inom sig några värdefulla insikter och kunskaper som kan bidra till min positiva utveckling. Det är min livsfilososofi. Bara vi har ögon och öron öppna kan vi finna detta.
Och i debattforum och diskussioner är det inget tecken på någon obeslutsamhet eller mesighet från min sida att jag kan ge två diametralt olika synsätt rätt i en och samma debatt. En ateist kan ha "rätt" och ha många värdefulla insikter om religionernas korruption. En kristen om sökande, andlighet och strävanden. En liberal eller ultra liberal kan veta mycket om statens korruption och om de delar av vänsterns idévärld som är galen, medan en kommunist kan veta oerhört mycket om multinationella företags konstiga politik i U-länderna eller hur IMF och världsbanken plundrar hela kontinenter. En motståndare till tarort och runmagi kan veta mycket om missbruken av magi och andlighet idag medan en som håller på med tarot och liknande kan veta en hel del om tillvarons djupare sidor, om andlighet och det vi än inte utforskat i världen.
Världen är komplex och det är min övertygfelse att försöka uppmuntra och inspirera alla människor att utvecklas och söka dialog med meningsmotståndare, inte fördöma. och alla kan hålla en skärva av kunskap om universums skönhet och naturlagarna i sin hand. Antingen väljer vi att blunda eller är så söker vi denna vacker skärva i vår medmänniska.
Det är inte mesighet. Det är min livsfilosofi. Noggrant prövad och stött och blött i religionens konstiga värld och i politiken och journalistiken som jag varit så engagerad i under många år. Blindhet och mesighet är att inte se denna skärva av skönhet utan göra sig blind och strida om småsaker.
Det betyder inte att jag saknar gränser. Om någon börjar prata om övergrepp eller liberalism mot övergreppsförespråkare, tex aktiva nazister som vill utrota folk, pedofiler eller liknande. Då ryter Torbjörn till så det skallar i väggarna. Förutom min stenhårda gräns mot all slags övergrepp anser jag dessutom att varje människa på denna planet ska ha rätten till utbildning, bra hälsa, välstånd, till att kunna resa runt i världen om denne vil det, till kärlek, till ett meningsfullt och säkert arbete. OBS! detta ska ej ses som statens plikt att ge alla detta, till någon sorts likhet mellan alla, eller indvidens plikt att ex. utbilda sig och sköta sig, utan RÄTTEN, MÖJLIGHETEN! Alla har olika intressen och möjligheter. men rätten att KUNNA utforska något, resa, leva och bo och arbeta bra, om man vill det, ska alla ha.
Därför upprörs jag mycket av orättvisor i världen också...
Jag dundrar som moin namne, åskguden Tor, ibland om det behövs. men ytterst är min livsfilosofi att försöka lysna, att respektera, tolerera och visa en vördnad för människors livsväg och livserfarenhet.
Därför låter jag som en medlare ibland. och därför kan jag ibland ge två helt olika sidor rätt i en och samma diskussion.
Mänskligheten är vacker! Människan är vacker. Jag har lärt mig älska både människan och mänskligheten. Det finns alltför många som kan älska människor men hatar mämnskligheten och alltför många politiker och religiösa som säger sig älska mänskligheten men som i sitt hat till människans fria val i praktiken hatar människan.
Om ni förstår...
/Torbjörn
Fågelinfluensan... En höna av en fjäder?
Lika många dör på 45 minuter av AIDS/HIV som det totalt dött i fågelinfluensan. Endast fjäderfähanterare har dött medan delar av kontinenten Afrika är döende. Livslängden söder om Sahara SJUNKER med ett halvt år till ett år VARJE ÅR!
Hyckleri? Javisst!
Vad var det ledaren för UNAIDS, FN:s organ mot AIDS, sa för nåt år sen? Att en vacker dag kommer det att hållas Nurnbergtribunaler för att döma de politiker som låtit bli att göra något för att stoppa AIDS! "Knew or should have known", är principen!
/Torbjörn
Hyckleri? Javisst!
Vad var det ledaren för UNAIDS, FN:s organ mot AIDS, sa för nåt år sen? Att en vacker dag kommer det att hållas Nurnbergtribunaler för att döma de politiker som låtit bli att göra något för att stoppa AIDS! "Knew or should have known", är principen!
/Torbjörn
Gud är inte religiös!
Gud finns, Gud har en bra humor och skrattar gott åt människans dårskaper. Guds skratt är dock ofta blandat med en viss mängd sorg vid allt förtal som riktas mot honom. Då han ser hur han förtalats av generationer av människor på jorden. I synnerhet av präster, heliga män, imamer, påvar och tempeltjänare av olika slag.
Gud finns. Han är inte religiöst lagd alls och går inte ofta i kyrkan även om han respekterar de mäniskor som finner vägen till honom lättast där, bara de respekteratr Gud i sin tur och inte tillskriver honom samma egenskaper som djävulen, eller nåt... Gud gillar nämligen inte när man påstår att han älskar att se odöpta barn eller de som inte är anslutna till det egna samfundet brinna i helvetet, eller när man säger att homosexuella kommer at straffas "i himlen", eller när Gud tillskrivs egenskaper som "grym", "hämnade", "arg".
Gud finns visst! Man han brys sig inte så mycket om du kallar honom Allah, Brahman, Gud, jahve, eller Oden. Inte heller reagerar han nämnvärt om du är ateist och säger att slumpen styr allt, eftersom slumpen bara är ett annat namn för Gud.
Gud finns, och älskar att föra dialoger med ateister, satanister och hedonister, lika väl som muslimer, hinduer, kristna eller andra. Ok, ateisten och satanisten kanske inte alltid riktigt förstår att det är den högste himself som han eller hon pratar med, men det bryr sig inte Gud så mycket om.
Gud finns och tittar in i ditt hjärta. Det är vad Gud bryr sig om. Sen om du kallar dig transa, homosexuell, pingstvän, pingstlilja, katolik, islamsk sufist, buddhist, socialdemokrat eller ateist, det bryr han sig mindre om. Det viktiga är ändå vilken kärlek, vördnad och respekt för medmänniskan du hyser i ditt hjärta.
Gud finns... Och kanske finns ett liv efter detta i någon form. Vem vet? Jag tror vi på något sätt uppgår i kosmos och alltet efter döden och kanske återföds eller så... men jag vet att Gud inte kommer att fråga hur många psalmer du lyssnat på under ditt liv, om du drack nattvardsvinet utan syndiga tankar, om du bett dina böner vänd mot Mecca varje dag och bekämpat "elaka" tecknare från. han kommer bara att bry sig om vad du känt för och gjort för din nästa! Och Gud är god. Även om du begått något verkligt snedsteg, typ ett folkmord eller så tror jag Gud ger alla fler chanser...
Gud finns... Lidanden och prövningar är inte kul. Men i det stora hela kan vi människor utvecklas och vinna mer djup och livsefarenheter genom prövningar. Allt har ett syfte, även lidandet. utan det skulle ingen utveckling ske på jorden, och vi människor skulle upphöra att vara människor...
Gud finns... Problemet är bara attså många kyrkor och religiösa personer gör sitt bästa för att döda Gud, eller för att utmåla honom till sin motsats, den där figuren med horn, röd dräkt och grillgaffel...
Min syn på människan grundar sig inte i hur en människa verkar vara, eller vilken etikett han eller hon, ELLER ANDRA, satt på denna människa. Jag bryr mig om det inre, om djupet! Och jag tror på en Gud som gör samma sak... Och som skrattar åt Åke Greens predikningar!
Och... Gud är ingen man, inte en kvinna heller, inte könsneutral heller. Men han bryr sig inte mycket om han av språkliga och lingvistiska skäl kallas han, hon, den det eller banangurka... :0)
/Torbjörn
PS
Än idag älskar många kristna Jonathan Edwards, den gamle stofilen som babblade om den vredgade guden som ser människan som ett avskyvärt, ondskefullt litet syndigt kräk... Läs vad han skrev och häpna!
"Den Gud som håller dig över helvetesgropen – ungefär som man håller en spindel eller en vämjelig insekt över elden – avskyr dig och är fruktansvärt förbittrad. Hans vrede mot dig brinner likt eld, han ser på dig som om du inte är värd något annat än att kastas i elden. Hans ögon är alltför rena för att stå ut med dig inför sin blick, du är tiotusen gånger mer vidrig i hans ögon än den mest avskyvärda giftorm är i vår. Du har kränkt och förtörnat honom oändligt mycket mer än någon trotsig upprorsmakare någonsin gjort mot en härskare, och ändå är det inget annat än Hans hand som bevarar dig under varje stund från att falla i elden - ingen annan orsak finns till varför du inte kom till helvetet nu i natt utan i stället fick utstå ännu en dag i denna värld efter att du igår slöt dina ögon för sömn. Och ingen annan orsak finns heller till varför du inte har släppts ner i helvetet sedan du i morse vaknade, annat än Guds bevarande hand. Det finns ingen annan orsak till varför du inte har kommit till helvetet alltsedan du satte dig här i Guds hus och förbittrat hans rena ögon genom ditt syndfulla och gudlösa sätt vid deltagandet i hans högtidliga gudstjänst. Det finns inga andra skäl att ge till varför du inte i just denna stund slungas till helvetet."
Hmmm... George Bush går regelbundet i kyrkor som beundrar Edwards och som babblar om synden... vad ska man säga om det?
/Torbjörn
Gud finns. Han är inte religiöst lagd alls och går inte ofta i kyrkan även om han respekterar de mäniskor som finner vägen till honom lättast där, bara de respekteratr Gud i sin tur och inte tillskriver honom samma egenskaper som djävulen, eller nåt... Gud gillar nämligen inte när man påstår att han älskar att se odöpta barn eller de som inte är anslutna till det egna samfundet brinna i helvetet, eller när man säger att homosexuella kommer at straffas "i himlen", eller när Gud tillskrivs egenskaper som "grym", "hämnade", "arg".
Gud finns visst! Man han brys sig inte så mycket om du kallar honom Allah, Brahman, Gud, jahve, eller Oden. Inte heller reagerar han nämnvärt om du är ateist och säger att slumpen styr allt, eftersom slumpen bara är ett annat namn för Gud.
Gud finns, och älskar att föra dialoger med ateister, satanister och hedonister, lika väl som muslimer, hinduer, kristna eller andra. Ok, ateisten och satanisten kanske inte alltid riktigt förstår att det är den högste himself som han eller hon pratar med, men det bryr sig inte Gud så mycket om.
Gud finns och tittar in i ditt hjärta. Det är vad Gud bryr sig om. Sen om du kallar dig transa, homosexuell, pingstvän, pingstlilja, katolik, islamsk sufist, buddhist, socialdemokrat eller ateist, det bryr han sig mindre om. Det viktiga är ändå vilken kärlek, vördnad och respekt för medmänniskan du hyser i ditt hjärta.
Gud finns... Och kanske finns ett liv efter detta i någon form. Vem vet? Jag tror vi på något sätt uppgår i kosmos och alltet efter döden och kanske återföds eller så... men jag vet att Gud inte kommer att fråga hur många psalmer du lyssnat på under ditt liv, om du drack nattvardsvinet utan syndiga tankar, om du bett dina böner vänd mot Mecca varje dag och bekämpat "elaka" tecknare från. han kommer bara att bry sig om vad du känt för och gjort för din nästa! Och Gud är god. Även om du begått något verkligt snedsteg, typ ett folkmord eller så tror jag Gud ger alla fler chanser...
Gud finns... Lidanden och prövningar är inte kul. Men i det stora hela kan vi människor utvecklas och vinna mer djup och livsefarenheter genom prövningar. Allt har ett syfte, även lidandet. utan det skulle ingen utveckling ske på jorden, och vi människor skulle upphöra att vara människor...
Gud finns... Problemet är bara attså många kyrkor och religiösa personer gör sitt bästa för att döda Gud, eller för att utmåla honom till sin motsats, den där figuren med horn, röd dräkt och grillgaffel...
Min syn på människan grundar sig inte i hur en människa verkar vara, eller vilken etikett han eller hon, ELLER ANDRA, satt på denna människa. Jag bryr mig om det inre, om djupet! Och jag tror på en Gud som gör samma sak... Och som skrattar åt Åke Greens predikningar!
Och... Gud är ingen man, inte en kvinna heller, inte könsneutral heller. Men han bryr sig inte mycket om han av språkliga och lingvistiska skäl kallas han, hon, den det eller banangurka... :0)
/Torbjörn
PS
Än idag älskar många kristna Jonathan Edwards, den gamle stofilen som babblade om den vredgade guden som ser människan som ett avskyvärt, ondskefullt litet syndigt kräk... Läs vad han skrev och häpna!
"Den Gud som håller dig över helvetesgropen – ungefär som man håller en spindel eller en vämjelig insekt över elden – avskyr dig och är fruktansvärt förbittrad. Hans vrede mot dig brinner likt eld, han ser på dig som om du inte är värd något annat än att kastas i elden. Hans ögon är alltför rena för att stå ut med dig inför sin blick, du är tiotusen gånger mer vidrig i hans ögon än den mest avskyvärda giftorm är i vår. Du har kränkt och förtörnat honom oändligt mycket mer än någon trotsig upprorsmakare någonsin gjort mot en härskare, och ändå är det inget annat än Hans hand som bevarar dig under varje stund från att falla i elden - ingen annan orsak finns till varför du inte kom till helvetet nu i natt utan i stället fick utstå ännu en dag i denna värld efter att du igår slöt dina ögon för sömn. Och ingen annan orsak finns heller till varför du inte har släppts ner i helvetet sedan du i morse vaknade, annat än Guds bevarande hand. Det finns ingen annan orsak till varför du inte har kommit till helvetet alltsedan du satte dig här i Guds hus och förbittrat hans rena ögon genom ditt syndfulla och gudlösa sätt vid deltagandet i hans högtidliga gudstjänst. Det finns inga andra skäl att ge till varför du inte i just denna stund slungas till helvetet."
Hmmm... George Bush går regelbundet i kyrkor som beundrar Edwards och som babblar om synden... vad ska man säga om det?
/Torbjörn
Rättigheter
Rättigheter
Okänd författare
(Översatt från ett engelskt original)
Du har rätt att ha ett liv som handlar om mer än bara en sträva att överleva från dag till dag.
Du har rätt att säga nej till något när det känns osäkert eller du inte känner dig redo för det.
Du har rätt att inte bli styrd av rädsla och fruktan i ditt dagliga liv.
Du har rätt till dina känslor, till att leva ut dem, utveckla dem och dig själv i samklang med dem.
Du har rätt att inte känna dig skyldig hela tiden.
Du har rätt att göra misstag.
Du har rätt att inte se en massa människor le när du gråter av sorg.
Du har rätt att inte samtala med en massa personer runt omkring dig som du inte vill prata med.
Du har rätt att känna dig stor.
Du har rätt att slippa betrakta dig som ful och värdelös.
Du har rätt att känna dig vacker, utan att nödvändigtvis bli behandlad som en skönhetsprinsessa.
Du har rätt att må bättre än de som är runt omkring dig.
Du har rätt att vara avslappnad, lekfull och lustfylld, och du har rätt att utforka dessa sidor av dig.
Du har rätt att njuta och att ge njutning till den du vill.
Du har rätt till vänskap.
Du har rätt att leva ett liv utan materiell nöd och krig.
Du har rätt att leva ett liv utan fysisk och psykisk misshandel.
Du har rätt till att förändras, växa och utvecklas.
Du har rätt att sätta egna gränser runt omkirng dig och att få ta hand om dig själv.
Du har rätt till kärlek, ömhet och omtanke.
Du har rätt att vara arg och att säga nej, till och med till personer som älskar dig.
Du har rätt att ta hand om dig själv och låta dina egna beslut vara grunden för ditt liv.
Du har rätt att inte vara helt frisk eller perfekt men ändå helt och fullt betraktas som människa och medmänniska.
Du har rätt att vara glad, och att vara ledsen om du vill så.
Du behöver inte vara perfekt, ingen annan är det, och det är din rätt att slippa ha krav på dig att du ska vara perfekt.
Du har sist men inte minst rätt att avsäga dig dessa rättigheter till vem du vill och ta tillbaka dessa rättigheter från vem du vill, när du vill, oberoende av vilket förhållande du lever i.
/Torbjörn
Okänd författare
(Översatt från ett engelskt original)
Du har rätt att ha ett liv som handlar om mer än bara en sträva att överleva från dag till dag.
Du har rätt att säga nej till något när det känns osäkert eller du inte känner dig redo för det.
Du har rätt att inte bli styrd av rädsla och fruktan i ditt dagliga liv.
Du har rätt till dina känslor, till att leva ut dem, utveckla dem och dig själv i samklang med dem.
Du har rätt att inte känna dig skyldig hela tiden.
Du har rätt att göra misstag.
Du har rätt att inte se en massa människor le när du gråter av sorg.
Du har rätt att inte samtala med en massa personer runt omkring dig som du inte vill prata med.
Du har rätt att känna dig stor.
Du har rätt att slippa betrakta dig som ful och värdelös.
Du har rätt att känna dig vacker, utan att nödvändigtvis bli behandlad som en skönhetsprinsessa.
Du har rätt att må bättre än de som är runt omkring dig.
Du har rätt att vara avslappnad, lekfull och lustfylld, och du har rätt att utforka dessa sidor av dig.
Du har rätt att njuta och att ge njutning till den du vill.
Du har rätt till vänskap.
Du har rätt att leva ett liv utan materiell nöd och krig.
Du har rätt att leva ett liv utan fysisk och psykisk misshandel.
Du har rätt till att förändras, växa och utvecklas.
Du har rätt att sätta egna gränser runt omkirng dig och att få ta hand om dig själv.
Du har rätt till kärlek, ömhet och omtanke.
Du har rätt att vara arg och att säga nej, till och med till personer som älskar dig.
Du har rätt att ta hand om dig själv och låta dina egna beslut vara grunden för ditt liv.
Du har rätt att inte vara helt frisk eller perfekt men ändå helt och fullt betraktas som människa och medmänniska.
Du har rätt att vara glad, och att vara ledsen om du vill så.
Du behöver inte vara perfekt, ingen annan är det, och det är din rätt att slippa ha krav på dig att du ska vara perfekt.
Du har sist men inte minst rätt att avsäga dig dessa rättigheter till vem du vill och ta tillbaka dessa rättigheter från vem du vill, när du vill, oberoende av vilket förhållande du lever i.
/Torbjörn
En ny bloggare föds
Ja, så har en ny bloggare fötts.
Här ska mina tankar om Gud, världen, verkligheten, sex och kärlek samlas.
Jag har på något sätt fått ett behov att samla mina tankar i en mer konkret form på sistone. Inte så att jag tänker skaffa en dagbok. Nej, men snarare skaffa en plats där jag kan skriva frit och vitt och brett.
Väl mött och välkommen till min lilla blogg!
/Torbjörn
Här ska mina tankar om Gud, världen, verkligheten, sex och kärlek samlas.
Jag har på något sätt fått ett behov att samla mina tankar i en mer konkret form på sistone. Inte så att jag tänker skaffa en dagbok. Nej, men snarare skaffa en plats där jag kan skriva frit och vitt och brett.
Väl mött och välkommen till min lilla blogg!
/Torbjörn
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!