Bomullifiering
Jag tror på radikal ärlighet. Dvs den ärlighet där man uttrycker SIN sanning, vad man upplever, utan att linda in det i bomull och förskönande fraser, eftersom man bryr sig om sina medmänniskor... En ärlighet där man vågar säga till sina vänner rakt upp och ned vad man känner och tycker, om de gjort något som du upplever som väldigt fel.
Du vet att jag är din vän om du vet att jag vågar säga, eller försöker säga, en obehaglig sanning till dig. Jag hade inte velat vara din vän om jag inte hade varit konsekvent ärlig mot dig. Då hade inte du betytt något för mig. Nu betyder du något, och därför är jag ärlig... Och jag finns här, alltid! Jag smiter inte undan det ansvar som det betyder att vara radikalt ärlig!
Jag är trött på lögner och försöknande omskrivningar. Jag är trött på oärlighet och livet i lögn... Vaclav Havel, författaren som blev Tjeckiens president efter murens fall, skrev en liten sak en gång om livet i lögn... Havel skriver i en bok att han en dag, INNAN MURENS FALL, gick förbi ett skyltfönster. Det var skyltfönstret till en liten grönsaksbutik med delikata morötter, sallader och tomater. Men mitt bland allting, mellan morötterna och kålrötterna, på en liten bädd av bomull (jag skämtar inte) fanns en liten skylt där det stod: "Leve Kommunismen!"
Detta fick Havel att fundera mycket... Varför denna lilla slogan mitt bland grönsakerna? Jo, för att grönsakshandlaren ville passa in och göra det som alla andra gör och inte stöta sig med folkmajoriteten och de som har makten... Och så gör de flesta människor, menade Havel. Till den grad att det är befogat att prata om att de flesta till stor del väljer ett liv i lögn...
I en annan essä pratar Havel om hur han som barn reagerade på att hans mor och far bjöd in vänner till sitt hus. Under tiden de var där pratade de väl om varandra och bomullifierade allt, inga raka ord... Alla oenigheter sopades under mattan. Till "vännerna" sa hans föräldrar att de var deras bästa och dyrbaraste vänner... Men... Sen när de gått pustade hans föräldrar ut och sa "skönt att de rövhålen har gått"... Sen bara tio minuter senare insisterade de i ett annat sammanhang på att barnen alltid skule tala sanning... Livet i lögn igen!
Med åren har jag mer och mer kommit att omfatta det som ibland kallas "Radikal Ärlighet"... jag menar, jag vill att mina vänner ska kunna lita på mig, på det jag säger och på att jag står pall om vännen skulle få det tufft i livet. Vilken vän är det som först varnar om man håller på att göra något fel i livet? Den som alltid talar bomullifierande, och aldrig tar bomullen från munnen och säger sanningen SOM DENNE UPPLEVER DET? Eller är det det som man alltid vet är ärlig med vad man ser, känner och upplever och som finns kvar efter att denne delat med sig av sin raka syn på saken?
I mitt liv är det oftast de där raka, nästan grymma, sanningarna som någon sagt till mig som gjort störst intryck och gjort att jag ändrat mig... Bomullifieringar kan jag skydda mig mot genom att intellektualisera och stänga av känslomässigt, en rak sanning väcker alltid känslor och är svåra att skärma av sig från...
Och tänk bara vilka spänningar det bygger upp inom en att man inte vågar säga vissa saker, som vad man retar sig på hos en annan, eller vad man anser de gör fel; eller att man har hemligheter som man döljer för andra (som att man vänsterprasslat eller så...)... Hur mycket förstör inte DE uppbyggda spänningarna ens eget liv...
I Sverige är detta speciellt fult. Man bara inte får vara rak och kalla spadar för spadar, nej, den svenska kulturen vilar på ett underlag av bomull! och skulle man hetskt diskutera ett ämne så ingår det mer eller mindre i den svenska lagboken över hur man SKA bete sig att man SKA vara fiender för resten av livet, för gudbevars, rak får man inte vara!
Svenska kungars valspråk genom tiderna har varit ;o) :
För bomull i tiden...
Land ska med bomull byggas...
Bomull framför allt...
Bomull vår beskyddare...
Bomull min tröst...
Bomull mitt hopp...
Med bomull för fosterlandet...
Med bomullens hjälp...
Och jag tror på att inte bomullifiera även när det gäller andra än vänner. Även då det gäller de man vill varna för eller stoppa. Som de som begår övergrepp...
Se bara på Bamsetidningen... Jag älskar Bamses värld. men visst är Bamses värld också byggd på bomull. och visst misslyckas Bamse, kloka Skalman och Lille Skutt, ganska katastrofalt att skydda sina vänner och släktingar i dalen där de bor... jag menar. Rövarna och skurkarna, och alla sorkarna, släpps ju alltid fria. Och det händer till och med att bamse bjuder en björntjyv som nyss försökt döda honom, på tårta med orden att man bäst bekämpar elakhet med vänlighet... En ganska rutten strategi med tanke på att denne björn troligen försökt döda Bamse si så där femtio gånger genom tiderna och kommer att fortsätta så länge Bamsetidningen finns kvar. Ganska misslyckat, eller hur!
(Ja, jag låter de små jag känner läsa Bamse, Jag är ingen fundamentalist, Jag älskar Bamse trots allt... Lite inkonsekvent är jag allt!)
Var ärlig mot mig, jag tål det. Och jag visar min vänskap med dig genom att respektera dig så högt att jag inte bomullifierar om jag har nåt att säga dig!
/Torbjörn Jerlerup
Du vet att jag är din vän om du vet att jag vågar säga, eller försöker säga, en obehaglig sanning till dig. Jag hade inte velat vara din vän om jag inte hade varit konsekvent ärlig mot dig. Då hade inte du betytt något för mig. Nu betyder du något, och därför är jag ärlig... Och jag finns här, alltid! Jag smiter inte undan det ansvar som det betyder att vara radikalt ärlig!
Jag är trött på lögner och försöknande omskrivningar. Jag är trött på oärlighet och livet i lögn... Vaclav Havel, författaren som blev Tjeckiens president efter murens fall, skrev en liten sak en gång om livet i lögn... Havel skriver i en bok att han en dag, INNAN MURENS FALL, gick förbi ett skyltfönster. Det var skyltfönstret till en liten grönsaksbutik med delikata morötter, sallader och tomater. Men mitt bland allting, mellan morötterna och kålrötterna, på en liten bädd av bomull (jag skämtar inte) fanns en liten skylt där det stod: "Leve Kommunismen!"
Detta fick Havel att fundera mycket... Varför denna lilla slogan mitt bland grönsakerna? Jo, för att grönsakshandlaren ville passa in och göra det som alla andra gör och inte stöta sig med folkmajoriteten och de som har makten... Och så gör de flesta människor, menade Havel. Till den grad att det är befogat att prata om att de flesta till stor del väljer ett liv i lögn...
I en annan essä pratar Havel om hur han som barn reagerade på att hans mor och far bjöd in vänner till sitt hus. Under tiden de var där pratade de väl om varandra och bomullifierade allt, inga raka ord... Alla oenigheter sopades under mattan. Till "vännerna" sa hans föräldrar att de var deras bästa och dyrbaraste vänner... Men... Sen när de gått pustade hans föräldrar ut och sa "skönt att de rövhålen har gått"... Sen bara tio minuter senare insisterade de i ett annat sammanhang på att barnen alltid skule tala sanning... Livet i lögn igen!
Med åren har jag mer och mer kommit att omfatta det som ibland kallas "Radikal Ärlighet"... jag menar, jag vill att mina vänner ska kunna lita på mig, på det jag säger och på att jag står pall om vännen skulle få det tufft i livet. Vilken vän är det som först varnar om man håller på att göra något fel i livet? Den som alltid talar bomullifierande, och aldrig tar bomullen från munnen och säger sanningen SOM DENNE UPPLEVER DET? Eller är det det som man alltid vet är ärlig med vad man ser, känner och upplever och som finns kvar efter att denne delat med sig av sin raka syn på saken?
I mitt liv är det oftast de där raka, nästan grymma, sanningarna som någon sagt till mig som gjort störst intryck och gjort att jag ändrat mig... Bomullifieringar kan jag skydda mig mot genom att intellektualisera och stänga av känslomässigt, en rak sanning väcker alltid känslor och är svåra att skärma av sig från...
Och tänk bara vilka spänningar det bygger upp inom en att man inte vågar säga vissa saker, som vad man retar sig på hos en annan, eller vad man anser de gör fel; eller att man har hemligheter som man döljer för andra (som att man vänsterprasslat eller så...)... Hur mycket förstör inte DE uppbyggda spänningarna ens eget liv...
I Sverige är detta speciellt fult. Man bara inte får vara rak och kalla spadar för spadar, nej, den svenska kulturen vilar på ett underlag av bomull! och skulle man hetskt diskutera ett ämne så ingår det mer eller mindre i den svenska lagboken över hur man SKA bete sig att man SKA vara fiender för resten av livet, för gudbevars, rak får man inte vara!
Svenska kungars valspråk genom tiderna har varit ;o) :
För bomull i tiden...
Land ska med bomull byggas...
Bomull framför allt...
Bomull vår beskyddare...
Bomull min tröst...
Bomull mitt hopp...
Med bomull för fosterlandet...
Med bomullens hjälp...
Och jag tror på att inte bomullifiera även när det gäller andra än vänner. Även då det gäller de man vill varna för eller stoppa. Som de som begår övergrepp...
Se bara på Bamsetidningen... Jag älskar Bamses värld. men visst är Bamses värld också byggd på bomull. och visst misslyckas Bamse, kloka Skalman och Lille Skutt, ganska katastrofalt att skydda sina vänner och släktingar i dalen där de bor... jag menar. Rövarna och skurkarna, och alla sorkarna, släpps ju alltid fria. Och det händer till och med att bamse bjuder en björntjyv som nyss försökt döda honom, på tårta med orden att man bäst bekämpar elakhet med vänlighet... En ganska rutten strategi med tanke på att denne björn troligen försökt döda Bamse si så där femtio gånger genom tiderna och kommer att fortsätta så länge Bamsetidningen finns kvar. Ganska misslyckat, eller hur!
(Ja, jag låter de små jag känner läsa Bamse, Jag är ingen fundamentalist, Jag älskar Bamse trots allt... Lite inkonsekvent är jag allt!)
Var ärlig mot mig, jag tål det. Och jag visar min vänskap med dig genom att respektera dig så högt att jag inte bomullifierar om jag har nåt att säga dig!
/Torbjörn Jerlerup
Insikt
INSIKT... som kommit mer och mer med åren...
Lidande och död som en kraft som för mänskligheten framåt... Ja! hade mänskligheten gått ett steg framåt utan lidandet och döden? Theodicéproblemet i ett nötskal. Ondskans mening. Lidandets mening. Det är inte alltid så lätt att se lidandet som något positivt när man står mitt i soppan. men nu efteråt kan man se att jag inte utvecklats ett skvatt utan prövningar. Jag ångrar/hyser inte sorg inte ett uns av det som hänt mig i mit liv nu. Mobbing, min galne pappa, sorger och bekymmer lika väl som glädje: Om bara det allra minsta i det som hänt mig i min historia hade förändrats pyttelite hade jag inte varit där jag är idag. Med de underbara vänner jag har och mina älskade små barn!
Och min pappa? Svinet? Hustrumisshandlaren? Tja, hade hann funnits hade jag inte haft det goda jag har idag på gott och ont!
Lidande och död som en kraft som för mänskligheten framåt... Ja! hade mänskligheten gått ett steg framåt utan lidandet och döden? Theodicéproblemet i ett nötskal. Ondskans mening. Lidandets mening. Det är inte alltid så lätt att se lidandet som något positivt när man står mitt i soppan. men nu efteråt kan man se att jag inte utvecklats ett skvatt utan prövningar. Jag ångrar/hyser inte sorg inte ett uns av det som hänt mig i mit liv nu. Mobbing, min galne pappa, sorger och bekymmer lika väl som glädje: Om bara det allra minsta i det som hänt mig i min historia hade förändrats pyttelite hade jag inte varit där jag är idag. Med de underbara vänner jag har och mina älskade små barn!
Och min pappa? Svinet? Hustrumisshandlaren? Tja, hade hann funnits hade jag inte haft det goda jag har idag på gott och ont!
Torbjörn - en medlare?
Personer som känner mig bra säger ibland att jag är en medlare. Ibland kan de säga att jag verkar sakna bestämda åsikter i vissa fall och att jag tänker lite egendomligt. En person har både kallat mig en medlare, skeptiker och krigare (i de fall något överskrider min gräns). Den sistnämnde har nog beskrivit mig bäst av alla.
Min livsfilosofi hämtar mycket inspiration från kristna och sufistiska mystiker. mystiker som menar att människans väg mot kunskap och insikt är ett gradvist strävande och att det finns många vägar till Gud, till den s.k. sanningen, eller till insikten. Alla människor är unika och det finns inte en människa som inte bär inom sig några värdefulla insikter och kunskaper som kan bidra till min positiva utveckling. Det är min livsfilososofi. Bara vi har ögon och öron öppna kan vi finna detta.
Och i debattforum och diskussioner är det inget tecken på någon obeslutsamhet eller mesighet från min sida att jag kan ge två diametralt olika synsätt rätt i en och samma debatt. En ateist kan ha "rätt" och ha många värdefulla insikter om religionernas korruption. En kristen om sökande, andlighet och strävanden. En liberal eller ultra liberal kan veta mycket om statens korruption och om de delar av vänsterns idévärld som är galen, medan en kommunist kan veta oerhört mycket om multinationella företags konstiga politik i U-länderna eller hur IMF och världsbanken plundrar hela kontinenter. En motståndare till tarort och runmagi kan veta mycket om missbruken av magi och andlighet idag medan en som håller på med tarot och liknande kan veta en hel del om tillvarons djupare sidor, om andlighet och det vi än inte utforskat i världen.
Världen är komplex och det är min övertygfelse att försöka uppmuntra och inspirera alla människor att utvecklas och söka dialog med meningsmotståndare, inte fördöma. och alla kan hålla en skärva av kunskap om universums skönhet och naturlagarna i sin hand. Antingen väljer vi att blunda eller är så söker vi denna vacker skärva i vår medmänniska.
Det är inte mesighet. Det är min livsfilosofi. Noggrant prövad och stött och blött i religionens konstiga värld och i politiken och journalistiken som jag varit så engagerad i under många år. Blindhet och mesighet är att inte se denna skärva av skönhet utan göra sig blind och strida om småsaker.
Det betyder inte att jag saknar gränser. Om någon börjar prata om övergrepp eller liberalism mot övergreppsförespråkare, tex aktiva nazister som vill utrota folk, pedofiler eller liknande. Då ryter Torbjörn till så det skallar i väggarna. Förutom min stenhårda gräns mot all slags övergrepp anser jag dessutom att varje människa på denna planet ska ha rätten till utbildning, bra hälsa, välstånd, till att kunna resa runt i världen om denne vil det, till kärlek, till ett meningsfullt och säkert arbete. OBS! detta ska ej ses som statens plikt att ge alla detta, till någon sorts likhet mellan alla, eller indvidens plikt att ex. utbilda sig och sköta sig, utan RÄTTEN, MÖJLIGHETEN! Alla har olika intressen och möjligheter. men rätten att KUNNA utforska något, resa, leva och bo och arbeta bra, om man vill det, ska alla ha.
Därför upprörs jag mycket av orättvisor i världen också...
Jag dundrar som moin namne, åskguden Tor, ibland om det behövs. men ytterst är min livsfilosofi att försöka lysna, att respektera, tolerera och visa en vördnad för människors livsväg och livserfarenhet.
Därför låter jag som en medlare ibland. och därför kan jag ibland ge två helt olika sidor rätt i en och samma diskussion.
Mänskligheten är vacker! Människan är vacker. Jag har lärt mig älska både människan och mänskligheten. Det finns alltför många som kan älska människor men hatar mämnskligheten och alltför många politiker och religiösa som säger sig älska mänskligheten men som i sitt hat till människans fria val i praktiken hatar människan.
Om ni förstår...
/Torbjörn
Min livsfilosofi hämtar mycket inspiration från kristna och sufistiska mystiker. mystiker som menar att människans väg mot kunskap och insikt är ett gradvist strävande och att det finns många vägar till Gud, till den s.k. sanningen, eller till insikten. Alla människor är unika och det finns inte en människa som inte bär inom sig några värdefulla insikter och kunskaper som kan bidra till min positiva utveckling. Det är min livsfilososofi. Bara vi har ögon och öron öppna kan vi finna detta.
Och i debattforum och diskussioner är det inget tecken på någon obeslutsamhet eller mesighet från min sida att jag kan ge två diametralt olika synsätt rätt i en och samma debatt. En ateist kan ha "rätt" och ha många värdefulla insikter om religionernas korruption. En kristen om sökande, andlighet och strävanden. En liberal eller ultra liberal kan veta mycket om statens korruption och om de delar av vänsterns idévärld som är galen, medan en kommunist kan veta oerhört mycket om multinationella företags konstiga politik i U-länderna eller hur IMF och världsbanken plundrar hela kontinenter. En motståndare till tarort och runmagi kan veta mycket om missbruken av magi och andlighet idag medan en som håller på med tarot och liknande kan veta en hel del om tillvarons djupare sidor, om andlighet och det vi än inte utforskat i världen.
Världen är komplex och det är min övertygfelse att försöka uppmuntra och inspirera alla människor att utvecklas och söka dialog med meningsmotståndare, inte fördöma. och alla kan hålla en skärva av kunskap om universums skönhet och naturlagarna i sin hand. Antingen väljer vi att blunda eller är så söker vi denna vacker skärva i vår medmänniska.
Det är inte mesighet. Det är min livsfilosofi. Noggrant prövad och stött och blött i religionens konstiga värld och i politiken och journalistiken som jag varit så engagerad i under många år. Blindhet och mesighet är att inte se denna skärva av skönhet utan göra sig blind och strida om småsaker.
Det betyder inte att jag saknar gränser. Om någon börjar prata om övergrepp eller liberalism mot övergreppsförespråkare, tex aktiva nazister som vill utrota folk, pedofiler eller liknande. Då ryter Torbjörn till så det skallar i väggarna. Förutom min stenhårda gräns mot all slags övergrepp anser jag dessutom att varje människa på denna planet ska ha rätten till utbildning, bra hälsa, välstånd, till att kunna resa runt i världen om denne vil det, till kärlek, till ett meningsfullt och säkert arbete. OBS! detta ska ej ses som statens plikt att ge alla detta, till någon sorts likhet mellan alla, eller indvidens plikt att ex. utbilda sig och sköta sig, utan RÄTTEN, MÖJLIGHETEN! Alla har olika intressen och möjligheter. men rätten att KUNNA utforska något, resa, leva och bo och arbeta bra, om man vill det, ska alla ha.
Därför upprörs jag mycket av orättvisor i världen också...
Jag dundrar som moin namne, åskguden Tor, ibland om det behövs. men ytterst är min livsfilosofi att försöka lysna, att respektera, tolerera och visa en vördnad för människors livsväg och livserfarenhet.
Därför låter jag som en medlare ibland. och därför kan jag ibland ge två helt olika sidor rätt i en och samma diskussion.
Mänskligheten är vacker! Människan är vacker. Jag har lärt mig älska både människan och mänskligheten. Det finns alltför många som kan älska människor men hatar mämnskligheten och alltför många politiker och religiösa som säger sig älska mänskligheten men som i sitt hat till människans fria val i praktiken hatar människan.
Om ni förstår...
/Torbjörn