Nattvarden...
Det som förbryllat mig mest när jag studerat kristendomens historia är hur man stridit om nattvarden.
Det är ju extra sorgligt eftersom Kristus själv höll ett tal, som refereras i fyra kapitel i Johannesevangeliet, i samband med att han höll den första nattvardsmåltiden. I hans nattvardstal upprepar han gång på gång på gång: splittra inte kyrkan, undvik split och kiv, man ska känna igen att ni är Guds barn på att ni håller sams, tvista inte! Och han säger "följ mig", "var som mig", "gör som jag", "följ mitt exempel". Och för att betona hur seriöst han menade det böjde han sig ner och tvättade sina lärjungars fötter och sa, som jag skulle beskriva med ett gammeldags svenskt ord som jag älskar: FÖRHÄV ER INTE! Tro inte att ni är störst, bäst och vackrast, tjäna andra människor, var goda, hjälp andra och "följ mitt exempel".
Först efter att han utfört ritual ett gjorde han ritual två, enligt de tre andra evangelierna: alltås bröt brödet och vinet och sa att lärjungarna skulle äta av kristi kropp och blod (blod= själ och ande enligt den tidens sett att se det = ät av hans kropp och ande).
Av denna potentiellt sett vackraste och mest betydelsefulla av alla tänkbara rituella handlingar har man gjort ett stort tvisteämne och miljontals människor har döt i fåfånga stider om hur många korstecken man ska göra innan brödet och vinet välsignas, eller i frågor om det verkligen är Kristus man knaprar i sig eller om det bara är en symbolisk kannibalistisk akt!
Ursäkta min bitterhet när det gäller nattvarden. Men jag uppfattar alla former av nattvardsriter där själva andemeningen bli som jag, gör som jag, var Gud son, Guds barn, håll fred med din nästa, saknas, som tomma kannibalistiska riter, eller tomma kannibalistiska symbolhandlingar.
För ät Kristus ande och själ, och ät hans kropp kanske betyder helt enkelt "gör som jag och bli som jag", precis som han sa i sitt tal den där sista måltiden. Gör vad hans kropp gjorde och BLI (ät) hans kropp,. Gör vad hans själ och ande gjorde och BLI (ät) hans ande.
Och, ack så långt borta från detta har kristenheten varit.
Så sorgligt, så sorgligt!
/torbjörn
troende men icke religiös
Det är ju extra sorgligt eftersom Kristus själv höll ett tal, som refereras i fyra kapitel i Johannesevangeliet, i samband med att han höll den första nattvardsmåltiden. I hans nattvardstal upprepar han gång på gång på gång: splittra inte kyrkan, undvik split och kiv, man ska känna igen att ni är Guds barn på att ni håller sams, tvista inte! Och han säger "följ mig", "var som mig", "gör som jag", "följ mitt exempel". Och för att betona hur seriöst han menade det böjde han sig ner och tvättade sina lärjungars fötter och sa, som jag skulle beskriva med ett gammeldags svenskt ord som jag älskar: FÖRHÄV ER INTE! Tro inte att ni är störst, bäst och vackrast, tjäna andra människor, var goda, hjälp andra och "följ mitt exempel".
Först efter att han utfört ritual ett gjorde han ritual två, enligt de tre andra evangelierna: alltås bröt brödet och vinet och sa att lärjungarna skulle äta av kristi kropp och blod (blod= själ och ande enligt den tidens sett att se det = ät av hans kropp och ande).
Av denna potentiellt sett vackraste och mest betydelsefulla av alla tänkbara rituella handlingar har man gjort ett stort tvisteämne och miljontals människor har döt i fåfånga stider om hur många korstecken man ska göra innan brödet och vinet välsignas, eller i frågor om det verkligen är Kristus man knaprar i sig eller om det bara är en symbolisk kannibalistisk akt!
Ursäkta min bitterhet när det gäller nattvarden. Men jag uppfattar alla former av nattvardsriter där själva andemeningen bli som jag, gör som jag, var Gud son, Guds barn, håll fred med din nästa, saknas, som tomma kannibalistiska riter, eller tomma kannibalistiska symbolhandlingar.
För ät Kristus ande och själ, och ät hans kropp kanske betyder helt enkelt "gör som jag och bli som jag", precis som han sa i sitt tal den där sista måltiden. Gör vad hans kropp gjorde och BLI (ät) hans kropp,. Gör vad hans själ och ande gjorde och BLI (ät) hans ande.
Och, ack så långt borta från detta har kristenheten varit.
Så sorgligt, så sorgligt!
/torbjörn
troende men icke religiös
Kommentarer
Trackback