Jerlerup

Gud har 101 ansikten heter det. En hindu skulle säga en miljon ansikten och jag skulle säga över sex miljarder ansikten...




Elefanten och de fem blinda

Berättelsen om elefanten och de fem blinda är en bra beskrivning av mänsklighetens famlande sökande och strävan att förstå det outsägliga. Det är en berättelse om att Gud alltid är större än våra mänskliga ord och begrepp. På detta kan en ekumenisk dialog byggas.



Fem blinda var ute på promenad i djungeln. Då mötte de en elefant, men eftersom ingen av dem kunde se vad det var fick de treva sig fram över djurets kropp. Men ingen lyckades känna sig fram över hela elefanten utan var och en fick tag i sin del av djuret.

När de kom tillbaka var alla fem upphetsade och talade i munnen på varandra. När de skulle beskriva vad det var som de mött sa den första:

"Elefanten det är något som är stort och hårt och längst ut är det alldeles spetsigt."

"Nej!", protesterade den andre. "Elefanten är ju som ett snöre med en tofs längst ner. Den hänger och dinglar och man kan dra i den."

"Aldrig!", sa den tredje. "Elefanten är som ett stort flak som kan fladdra fram och tillbaka."

"Pyttsan!", sa den fjärde och skakade på huvudet. "Elefanten är som en slang med en öppning längst fram. Och den kan spruta vatten ut genom öppningen."

"Aldrig i livet!", utropade den femte. "Elefanten är som ett stort golv man kan stå på. Och står man på det golvet når man högt upp i trädens kronor."



Visst hade alla de blinda rätt på sitt sätt, även om ingen av dem kunde ge en riktig beskrivning av hela elefanten.

Berättelsen om de fem blinda kan också vara en berättelse om hur Gud visar sig i alla religioner.

Då tolkar man berättelsen som att den är en bild för att alla religioner är lika sanna, de ser bara på Gud ur olika perspektiv.

/T