Jerlerup

Jag har funderat mycket över livet de sista månaderna... Och om krisers och sorgers betydelse i vårt liv... Inte för att jag går igenom någon krisperiod, utan för att jag skaffat många värdefulla nya insikter.

Vad är meningen med livet, med kriser, glädjeämnen, sorger och besvär. För mig kombinationen av lycka och att jag satt mina spår och bidragit till att öka lyckan på nåt sätt i världen...

Att allt jag gör påverkar hela världen är en del av min livsfilosofi. Alltså betyder jag något! Jantelagen har fel! Varje liten sak jag gör får konsekvenser i oändligt många händelsekedjor in i framtiden. Möten sker och sker inte, tankar uppstår och uppstår inte, tack vare varje stor och liten sak jag gör. Alltså betyder jag MYCKET! Viljan är fri!

Men samtidigt påverkar varje människa som lever och som har levt allt jag gör. och till och med så små saker som fjärilar och blommor kan ändra mina tankar och stuva om i det jag gör och ska göra under en dag. Och så förflyter varje dag med miljoner impulser från omgivningen. Alltså betyder inte jag så mycket. Viljan är inte så fri!

I spänningsfältet mellan att påverkas och inspireras av omgivningen och det sociala runt om mig och att jag har en fri vilja och med den påverkar hela den kommande världshistorien med ALLT jag gör och tänker, ligger det fenomen som kan kallas jaget. Jag!

Frågan om altruism kontra egoism är intressant i detta sammanhang.

Altruism kan förklaras med begreppet oegennytta. Motsats till egoism. Altruism håller självuppoffring till förmån för andra än en själv som gott. Alltså skall alla relationer människor emellan utgå från självuppoffring, menar de aom sätter altruismen först.

Jag själv skulle säga att egoism och altruism kan mötas och bli en och samma sak. Det jag gör för andra leder dels till att omgivningen formas på ett visst sätt (i stort och smått) och det kommer tillbaka till mig förr eller senare. Men det är inte det enda. Att jag GÖR SAKER FORMAR ÄVEN MIN TANKEVÄRLD. Så om jag vill bli mer lycklig kan jag påskynda denna processen genom att skapa en kreativ illsion av mer lycka, genom att ge det som jag inte har till fullo ännu... Genom att hjälpa andra atT bli lite lyckligare. Genom att hjälpa andra att bli visare eller ledare kan jag skapa en illusion av att jag redan "är det" och det påskyndar min utveckling mot vishet och bätre ledarskapeförmåga. På samma sätt kan man vinna mer vänskap genom att vara vän!

Tanken är fantastisk här!

Vänd på steken så förstår ni. det finns inget som är så negativt för psyket som att gå omkring och tro att man "inte kan", "inte duger", "inte räcker till"... kort sagt genom att gå omkring och älta att man inte har, och saknar det och det och det (tex kärlek...). Genom att skapa illusionen av att man redan har genom att man försöker GE till andra, dela med sig, kan man vända på det negativa tänkandet och skapa det man inte har i sig själv!

det är inte hokus pokus eller att gå omkring och låtsas att man är nåt man inte är... det är fullt möjligt at vara en vän trots att man tycker man saknar vänskap, eller att dela med sig av goda råd, trots att man inte anser sig så vis...

Det är egoistisk altruism in action!

Och världen är vacker, människan underbar och Gud i och utom oss god som sett till att så kan ske!

/Torbjörn


***********

Ps

Dikter om liv och död


Epilog (Dan Andersson)

"God natt, ni alla vandringsmän.
God sömn jag önskar er.
Vi slutar sjunga. Vi skiljas.
Vad mer, om vi aldrig träffas igen?

Jag har sagt något litet och fattigt av det,
som har funnits hos mig och så snart brinner ner.
Men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet.
Så god natt. God sömn åt er.



Den vackraste visan...(Ture Nerman)

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig Parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä.
Och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och sjungit om violer och kyssar
en vårljum natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken,
den kom aldrig på pränt.
Den begravdes i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent.



Var inte rädd för mörkret (ERIK BLOMBERG)


Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.