Jerlerup

Jag saknar på ett sätt gamla tiders kommunikation med brev. Och då menar jag GAMLA tiders. 

Jag har läst brev som skrivits på 1700-talet mellan par som älskade varandra, och mellan vänner. Tänk er att ena parten var i Uppsala och den andre på resa i London. Det tog en till två månader för brev att ta sig fram. Och det var dyrt! Brev kunde försvinna... Tankarna och orden var dyrbara. Det gällde att gå till kärnan direkt! 

Men ändå gällde det att vara försiktig. Brev tjuvlästes ofta. Av resenärer, kungliga spioner, präster, vänner, av föräldrarna. Det var straffbart att säga att man vill sätta på sin stora kärlek. Man kunde hamna i finkan om man gick emot föräldrars vilja vid partnerval och giftemål... 

Hur kommunicerar man så rakt som möjligt men ändå så underglidande som möjligt. Jo, genom poesi! Inte undra på att många av breven var så poetiska... Då... Men nu då? Trots poesin är jag ganska glad att vi har e-post och sms idag (jag fick just ett från min kära märkte jag!)... 

Men jag förundras hur lite som hänt när det gäller människors sociala relationer och kommunikation. Oklarheten och undanglidandet är kvar. Enda skillnaden är att dagens kommunikation ofta är mer opoetiskt (anser jag!). 

Och vad bristerna i kommunikation ställer till det! Aj, aj! Kommunikation är A och O i kontakten mellan människor. Så mycket blir fel av att man inte är öppna i en vänskap eller relation... Att man inte berättar för varandra vad man känner, vad man saknar och vad man vill i en relation. 

Så mycket blir också fel av att man inte vågar vara rak mot sina nära och kära om de gör fel. Eller om man stöter bort sina vänners, eller sin älskades, rakhet. Det man försöker stoppa in i en för trång påse kommer ut genom att påsen spricker.

Så ock med känslor och ord som man hellre gömmer undan och bär på, än delar med sig till de man vill ge dem till egentligen. Undanstuvade känslor kokar över! 

Livet är för kort för att man ska bli arga på varandra på grund av kommunikationsmissar. 

Ta hand om era relationer. De är energin och ljuset och glädjen i det som driver världen framåt och inger hopp! Och... PRATA MED VARANDRA! Och våga säg det som kanske är obekvämt för den andre att höra, hellre än tiga... Våga ha fel ibland... Våga lägg upp dina känslor för den du längtar att göra så för!

  /Torbjörn