Tänkvärt jag läst: Om betydelsen av ordet "nej"!

On the importance of "no"!


Ett inlägg författaren Paulo Coelho skrev i sin blogg http://www.warriorofthelight.com/, nyligen! Tänkvärt... som alltid!


/Torbjörn Jerlerup

.................................


..................................



"Hitler may have lost the war on the battle field, but he ended up winning something," says M. Halter. "Because in the 20th century, men created the concentration camp, resuscitated torture, and taught their fellow men that it is possible to close one's eyes to the misfortunes of others."

Perhaps he is right: there are abandoned children, massacred civilians, innocent people in jail, lonely old people, drunkards in the gutter, crazy men wielding power.

But then perhaps he is quite wrong: the Warriors of Light exist, and they never accept what is unacceptable.

The most important words in any language are small words. "Yes," for example. Love. God. These are words that are easy to utter, and they fill in empty spaces in our world.

However, there is one word - also a small one - that we find difficult to say: "No".

And we see ourselves as generous, understanding, and polite. Because "no" is considered to be cursed, egoistic, not at all spiritual.

We have to be careful here. There are moments when we say "yes" to others and in fact are saying "no" to ourselves.

All the great men and women in the world have been people who, rather than say "yes", said a very big NO to everything that did not fit their ideal of bounty and growth.

Warriors of Light recognize one another just by looking. They are in the world, they are part of the world, and they were sent to the world without provisions or sandals. Often they are cowards. They do not always act properly.

Warriors of Light suffer for trivial things, worry about petty matters, and feel incapable of growing. Occasionally Warriors of Light feel they are unfit for any blessing or miracle.

Warriors of Light frequently ask what they are doing here. Many times they feel that their life has no meaning.

That is why they are Warriors of Light. Because they make mistakes. Because they ask. Because they continue to look for a meaning. But above all because they have the capacity to say "no" when they are faced with things they cannot accept.

We may often be called intolerant, but it is important to open up and fight against everything and all circumstances if we see injustice or cruelty. No-one can admit that, after all is said and done, Hitler set a pattern that can be repeated because people are incapable of protesting. And to reinforce this fight, let us not forget the words of John Bunyan, author of the classic "Pilgrim's Progress":

"For all that I have suffered, I do not regret the problems that I have faced - because they are what brought me to where I wanted to arrive. Now that I am close to death, all that I have is this sword, and I hand it over to whoever wants to follow their pilgrimage.

"I carry with me all the marks and scars of the combats - they are the witnesses of what I have lived through, and the rewards for what I have conquered. It is these cherished marks and scars that will open for me the gates of Heaven.

"There was a time when I was always hearing stories of bravery. There was a time when I lived only because I needed to live. But now I live because I am a warrior, and because one day I want to be in the company of Him in whose name I have fought so hard."

So scars are necessary when we fight against Absolute Evil, or when we have to say "no" to all those who, sometimes with the best of intentions, try to impede our journey towards dreams.

 

Bamse och "snällismens" misslyckande!

En amerikan jag kände en gång i tiden brukade säga till mig att ett av världens största problem idag är människornas "snällhet"! En tro att man som människa inte "ska" göra väsen av sig, att man ska vara lite neutralaoch inte sticka upp för mycket... En tro att man måste vara snäll mot alla och att det därför är fördärvligt och farligt att ryta till mot nåt som är fel, eller mot något galet, någon annan människa gör.



Martin Luther King återkom ofta till det temat. Det stora problemet är inte de intoleranta Klu Klux Klan medlemmarna och rasisterna, sa han ofta, utan de övertoleranta liberalerna som gång på gång ger rasisterna fritt spelrum genom att "tolerera" och acceptera rasisterna som jämbördiga med Kings medborgarrättsrörelse.

Jag har funderat lite över detta idag, och framför allt funderat över Bamse, världens starkaste och snällaste björn... Bamse synliggör på ett sätt den svenska vinkeln av detta problem.

Det finns bovar i Bamses värld, det vet alla ni som läste den som liten eller som har barn och läser den för dem idag. Krösus Sork och hans fixarsorkar. Sorkpiraterna och Kapten Sabel-sork. Bovarna i Tuffa Tuffingars Förening, som Kapten Buster och hans pirater, Smocke och Knocke, och vargarna. Ruskibald Rödskägg!

Bamses strategi mot dessa ruskingar är att vara snäll mot dem. Snällheten vinner. Hur ofta slutar inte ett hemskt äventyr när någon varg nästan dödat Bamse med att samma person som nästan dödade honom sitter och fikar farmors tårta eller pannkakor med bamsegänget... Och piraterna kan ha kört över Bamsegängets båt, Viktoria, för att bara två sidor senare få ta del av skatten gänget hittar på en öde ö.

Men hur lyckad är denna bamse-snällhet egentligen, handen på hjärtat? Krösus Sork försvinner inte, han tillåts förstöra människors liv gång på gång trots at bamse skulle kunna sätta P för honom.. Tuffa Tuffingars klubb fortsätter att härja fritt och Sjörövarna rövar... Med jämna mellanrum drar bovarna över Bamses dal, härjar och sprider elände. Och Bamse får gång på gång rycka ut för att rädda dalen från någon katastrof.

Så, trots all sin snällhet, misslyckas Bamse. Det är tragedin med Bamse. Hans metod att vara snäll och god mot alla, inklusive skurkarna, leder bara till att de aldrig stoppas. Så kan de härja fritt år efter år efter år. Kidnappa Michelina. Kidnappa Burre så föräldrarna blir superledsna och oroliga. Råna Mor Cillas leksaksaffär gång på gång på gång (säger inte facket nej till den galna snällheten nån gång i Bamses värld så de anställda i den affären, och i den likaledes ofta drabbade godisaffären, kan slippa stressen från alla rån??).


I samhället i stort ser jag ofta tecken på snällhetens misslyckande. Man ska vara snäll mot alla, tolererera allt, och man gör det... Och resultatet blir i bästa fall en utslätad soppa, i värsta fall att de som vill skada kan härja fritt, skyddade av de övertolerantas snällhet!

Misstolka mig inte. Bamsetidningarna är bra läsning för barn. Jag läser dem ofta för mina små... Men det är en saga! Försök inte bygga samhället på sagor allena!!

Om man försöker bygga ett samhälle och grunda det på sagor, då blir det ofta fel.


Min omedelbara omgivning har också sin dal, som med dalen med de höga kullarna, där Bamse och hans vänner bor...Och jag tänker på en del av de skepnader jag mött på min vandring genom denna dal... Och jag förundras, precis som i sagan, över en del konstigheter och mörkerfigurer, som existerar i denna fridsamma dal... Och över allt skvaller och konstigheter man kan stöta på...


Kan det vara att verklighetens Bamsar, med sin överdrivna "snällhet" och tolerans, är oraken till att verklighetens Knockar, Smockar, Bankrånar-Bissar, Hia-Hiahäxor, Busifer, Reinard rävar, Ruskibald Rödskägg, Kofots-Karlsson, Frippar och Klante Vargar, kan härja fritt i dalen gång, på gång, på gång, på gång, på gång, på gång, på gång...


Kort och gott...

När ska Bamse kräva hyfs och mänsklighet och sluta upp med att vara så förbaskat snäll och tolerant?


Torbjörn

Mänskliga rättigheter i Sverige

Det är nåt typiskt svenskt det här med att slå sig för bröstet och säga: "vi är så friia och vi är så bra"...

Hur yttrar detta sig? Jo, till exempel i chockerade uttalanden om hur barbariska andra kulturer och länder är där man exempelvis inte tillåter homosexualitet eller låter kvinnor ha rösträtt: eller där man kanske t.o.m inte låter alla människor gå i skolan eller rösta.



Ändå var det först på 90-talet alla svenskar fick dessa självklara rättigheter. I teorin fick de funktionshindrade rösträtt och rätt att gå i skolan år 1964 men först med datarevolutionen och LSS (Lagen om personlig assistans) blev denna teoretiska möjlighet en praktisk möjlighet OCH RÄTT för alla i Sverige! Och jag är säker på att de flesta svenskar inte ens känt till vad som beslöts 1964 eller ens reflekterat över hur pass sent en av våra grupper fick den rätt... Och som vi är så snara att fördöma andra kulturer och stater för att de inte ger sina medborgare just denna rätt. Men, som bekant, är det alltid svårast att se bjälken (!) i det egna ögat medan man är snar att peka ut dammkornet i sin medmänniskas öga!


Så.... För femtio år sen var skolaga tillåten (Skolaga avskaffades 1958). ... Aga mot sina egna barn förbjöds 1979. En regel i föräldrabalken som gav föräldrar rätt att aga sina barn avskaffades 1966.

I januari 1922 blev Kerstin Hesselgren (1872-1962) den första kvinnliga riksdagsledamoten, och i april 1960 blev Margit Sahlin den första kvinnliga prästen. Fram till 1951 var det endast (!) pappan som är förmyndare och vårdnadsinnehavare av barnet. 1949 till 1950 införs en serie lagar som ger modern rätt att bli barnets förmyndare också, inte bara pappan... 1949 fick de rätten att vara förmyndare inom äktenskapet och 1951 om maken avled! Det skulle dröja ca tio år till till lika rätt till förmyndarskap och vårdnad hade införts. 1951 får kvinnan får behålla sitt svenska medborgarskap vid giftermål med utländsk medborgare. 1980 införs en lag mot könsdiskriminering i arbetslivet, när jag var tio år alltså.



Ännu på 50-talet användes slöjan av religiösa skäl i stora delar av Sverige (slöja var ett tecken förr på att man var from, gift och gudsfruktig). I synnerhet i Pingstvännerna och liknande, samt i byar på landsbygden, hade man religiösa påbud om användning av slöja. På 50 talet fick inte flickorna i pingstkyrkan inte heller klippa håret och P-medel var inte ens att tänka på bland dessa!

Hur många av er hade mor- eller farföräldrar eller kanske tom föräldrar och syskon som tvingades använda slöja av etiska och religiösa skäl? (Min mormor hade det ganska ofta som gift på 20-talet och 30-talet, hennes mamma hade det ALLTID!)

1944 avkriminaliserades homosexualitet en i Sverige. 1950 bildades RFSL som 1951 hade 500 medlemmar. 1951 kom den ”förste” homosexuelle mannen ut i Sverige i tidningen SE, Allan Hellman. 1970, året då jag föddes, gavs den första skolinformationen om homosexualitet, på en skola i Stockholm, dittills hade man avskedats om man som lärare försökt prata om homosexualitet. 1955 Högsta domstolen i Sverige bekräftar att en kvinna inte är en sämre mor bara för att hon är lesbisk (fram tills dess diskriminerades lesbiska av det juridiska systemet). 1968 kom den första "kändisen", författaren Bengt Martin. Samma år öppnades också den första privata klubben för homosexuella, City Club, i Stockholm. 1973 uttalade riksdagen homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt "helt acceptabel samlevnadsform". 1978 infödes samma åldersgräns för homosexuella förhållanden som för heterosexuella och 1979, efter demonstrationer, avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. Först 1987 förbjöds diskrimineringen av homosexuella i Sverige och 1995, när jag var 25 år, infördes partnerskapslagen.



1972 Sverige blir första land i världen med en formell möjlighet i lagen om både medicinsk och juridisk möjlighet till transsexuella och intersexuella att efter prövning få en ny juridisk könstillhörighet fastslagen. Behandling med kostnadsfri hormonterapi och operationer startar i Sverige.

Rasbiologiska tvångssteriliseringar avskaffades 1973. Fram till det datumet sterliserades, OCH TVÅNGSSTERLISERADES, folk som bedömdes vara mentalt "mindervärdiga", kvinnor som var för "sexuellt lössläppta", funktionshindrade. En person jag jobbade med en gång som föddes ca 1964 blev nästan steriliserad 1971, som ett "rutinärende", och hade blivit det om inte pappan ingripit. Så sent som slutet av 60-talet kunde Permobils skapare, "Hjultomten" Per Uddén, få en folkstorm mot sig för att han uttalade idén om funktionshindrades naturliga rätt till sex(!).



Sverige har haft en obligatorisk sexualundervisning i skolan sedan 1955, vilket lär vara världsunikt. Vi var det land som gick först och främst! Det är för femtio år sen!!

P-medel då? Importförbudet för kondomer tas bort 1938. Preventivmedelslagen upphävs och preventivmedelsinformation blir tillåtet året efter, 1939. 1946 blir Apoteken blir skyldiga att sälja preventivmedel. 1964 godkäns P-piller i Sverige och 1966 spiralerna. Preventivmedel får år 1970 säljas utan speciellt tillstånd från polisen. Kondomer börjar säljas på bensinstationer och i kiosker. 1975 klubbas lagen om fri abort igenom här, när jag var fem år gammal!

Och till sist... 1945 får fattiga och statare rösträtt i Sverige!!!


Friheten, jämställdheten och allas rätt att välja sin egen livsväg är en ung skapelse. Det är en späd planta som måste vårdas väl i Sverige ännu! Och det krävs en viss förståelse för att förändringar tar tid i övriga världen liksom här i Sverige, även om man bör arbeta på att förändringarna ska ske så snabbt som möjligt!



Och än idag utvisas homosexuella flyktingar i Sverige till länder som har dödsstraff för homosexuelitet... Än idag skulle väl ingen anse det vara möjligt för exempelvis en öppet lesbisk, färgad och funktionshindrad kvinna att bli statsminister i Sverige eller VD å Ericsson. Än idag diskrimineras homosexuella, DBSM-folk, transvestiter och fetishfolk... Och så länge så är fallet har vi ännu mycket att göra för att vårda plantan och se till att den växer!


/Torbjörn

Diskriminering och annat läbbigt...

Ok! Sätt dig ner bekvämt i stolen. Vässa din blyertspenna och ta på dig bästa skolelev-minen. Idag ska vi göra ett enkelt test.


* Jan Eliasson blev nyligen svensk utrikesminister. Vilka chanser skulle du anse att en rullstolsbunden färgad transa med öppet BDSM-intresse har att bli utrikesminister idag även om denne var överkvalificerad till det?

* Eller en CP-skadad, synskadad, färgad öppet lesbisk och kanske polyamorös kvinna? Vad sägs om att hon skulle bli nästa statsminister?

* Eller en dövblind, afrikansk kvinna som nästa Erikssonchef?

* Eller en öppet polyamorös, homosexuell, man med zigenarbakgrund?



Tack! Luta dig tillbaka och lägg bort pennan bäste läsare. Tack för din medverkan. Vilka känslor strömmade igenom ditt huvud när du läste det jag skrev. Troligen har du inte bara vänt dig bort med avsmak. Någorlunda öppensinnade är väl läsarna av denna blogg. Men jag är ganska säker att du vid minst ett tillfälle tänkte: "det går inte" eller "vilka möjligheter har de att tala för sig och delta i affärlivets spel eller det politiska spelet". Kanske du till och med tror att jag satt upp dessa exempel för att göra mig märkvärdig och tänker tankar som "freakshow".


Det är alltför vanligt med sådana reaktioner, upplever jag. Och vare sig du som testdeltagare vill det eller inte indikerar det att samhället har långt att gå kvar i utveckling och framsteg.

1945 fick fattiga (10% av befolkningen) rösträtt. Ungefär samtisigt, eller runt 1950, ficjk vissa grupper (zigenare) rätt till skolgång. Det var så sent som 1964 som funktionshindrade fick rätt att gå i skola och rösta och så sent som på 90-talet som de kunde använda denna rätten genom datarevolutionen och den personliga assistansen.

Sverige är inte perfekt och allas lika rätt att utveckla sin mänsklighet är ett ungt begrepp i Sverige. Det är något vi först tagit de första stegen mot under din och min livstid!


Så länge folk lider på grund av att de bara är det de är, polyamorös, funktionshindrad, invandrare, BDSM-intresserad eller vad det än må vara, finns det mycket kvar i världen, och ett land, att förbättra. Diskriminering kan vi aldrig bli av med helt men institutionell diskriminering (Ex genom statens syn på polyförhållanden, genom begränsningar för funktionshindrade, genom förbud för BDSM-aktivitet på slutna medlemsträffar typ Dekadance) går att ta bort. Och en hel del attityder kan ändras genom att förebilder, som en stat är, ändrar sin syn.

Debatten om polyrelationer, på t.ex. Darkside, har gjort mig medveten om att en hel del lider av omvärldens syn på denna typ av relation... Tyvärr...

Debatten bland funktionshindrade visar att många lider av det ständiga ältandet av att funktionshindrade är en "svag grupp", vilket bara får många av dem att känna sig svaga istället för starka.

Så länge en majoritet känner tveksamhet inför tanken att de fyra fiktiva personerna i exemplen ovan skulle kunna bli ministrar och chefer på börsföretag, har vi mycket kvar att göra i världen. När ska världen sluta se till ytan och istället skåda in i hjärta och hjärna och se till personen?


Du kan inte förändra världen ensam men världen kan inte förändras utan dig!


/Torbjörn